Genom mitt tredje fönster inåt

hör jag mörka återklanger

av glömda minnen

ser en allegori över

kärlekens vedermödor

känner det dagliga slitet

för lite pengar

och absolut ingenting

Jag vänder mig bort

och mycket stilla och mjukt

kommer katten svävande över parketten

fylld av dagens och nattens njutningar