Du undrar om allt ska ta slut bara för att du börjat tänka på dig själv. Både ja och nej!
Ja, det låter som om du är på väg till ett nytt förhållningssätt till din man och det tror jag bara kan bli till det bättre. Du har beskrivit din man som ”en negativ person som inte orkar ta sig själv i kragen.” Själv har du tagit på dig ett kanske för stort arbete och ansvar för det som egentligen din man ska ha huvudansvar för.

Jag skulle vilja beskriva dig som en FÖR duktig kvinna som menat väl, men faktiskt i din iver att ta ansvar och hjälpa, bidragit till att din man blivit passiv och negativ. Du har ju alltid varit minst ett steg före.

Du uppfattar det som att han drar sig undan när du inte orkar mer, men jag kan tänka att han kanske dragit sig undan för att han känner sig överflödig. Du sköter ju hela ruljangsen.
Att du nu inte orkar fortsätta på samma sätt utan börjar tänka på dig själv tror jag är en grundförutsättning för att kunna bygga en bra relation.

Du skriver att ingen någonsin tänker på dig och ger dig respekt för den du är, men jag tror att det är svårt att få den respekten om man inte respekterar sig själv.
Du är på god väg. Lycka till!