Kvinnliga kommunalare i landsting tillhör vinnarna i LO:s lönerapport 2004. De fick i procent det största lyftet, även jämfört med tjänstemännen, 4,3 procent. Och de fick i kronor mest av LO-grupperna: I genomsnitt 700 kronor, vilket är 60 kronor mer än snittökningen under året.

Och eftersom det år 2002 var kvinnliga arbetare i kommuner som fick störst genomsnittligt lönelyft betyder det att kvinnor i LO fått mest två år i rad. Som helhet ökade kvinnors löner med 3,9 procent under 2003, medan männen fick nöja sig med 3,3 procent.

Detta är ett trendbrott som visar att den fackliga viljan att satsa på kvinnodominerade grupper burit frukt. Det är bra, men inte tillräckligt. Kvinnosatsningarna måste fortsätta!

Kommunals medlemmar har fortfarande den lägsta lönen i LO och på arbetsmarknaden: De kommunanställdas månadslön ligger i snitt på 16 100 kronor, landstingsanställda tjänar 800 kronor mer. Jämfört med LO i övrigt är det dåligt: Snittlönen där är 18 100 kronor — snittlönen för tjänstemän är 25 700 kronor i månaden.

Att ge kvinnor högre lön och mer makt i arbetslivet är en kamp på många olika nivåer, som kräver ändrade attityder och aktivt ansvar från båda könen.

I senaste numret av tidningen Genus (3-4/04) presenteras intressant forskning om hur könstänkande styr vårt handlande. Rubrikerna talar för sig själva:

• ”Manliga sköterskor gynnas på jobbet”

Kvinnorna ”på golvet” ger män bättre service än sina kvinnliga chefer — och männen i toppen ser och uppmuntrar främst män att gå vidare, visar en avhandling om könssegregeringsprocesser inom sjukvården, gjord av Hans Robertson, psykolog och forskare på Arbetslivsinstitutet.

• ”Män utser manliga chefer”

En avhandling från Charlotte Holgersson vid Handelshögskolan visar på homosocialiteten i arbetslivet: Mäns rekrytering av män hindrar kvinnor från att göra inbrytningar i manliga strukturer.

•”Könstraditionell barnlitteratur”

I förskolan får barnen höra sagor om frimodiga pojkar och gråtande flickor, visar Lena Kårelands forskningsprojekt.

Men det är inte bara männen som är delaktiga att skapa ojämlika mönster. Kvinnor bidrar i lika hög utsträckning till sin egen underordning, framhåller Hans Robertsson.

Föreställningen om att det är könet som styr vad vi kan göra byggs in i vår tankevärld på många olika sätt. Det är en begränsning, som hindrar vårt fria val och utveckling, både som män och kvinnor. Att vi själva har del i att samhället ser ut som det gör är en viktig insikt. Att bli medveten om könsmaktmönstret är ett första steg att bryta det.