Avgrundsdjupen döljer många fula fiskar.

Simma lugnt i bottenlösa gravar.

Bakom varje hörn lurar en glupsk och trilsk fisk

som döljer sig bakom attraktiva fasader

av ordning och anständighet, fernissa och parfym

för att dölja tänderna och girigheten.

Lita aldrig på en charmöring,

glada laxar bara stökar till det,

tonsillen ljuder inte alltid så vackert

och är mycket mer än en korsning mellan tonfisk och sill,

och ingen rom är mer försåtlig än löjrommen.

Fina fisken döljer många ben,

och ingen fisk är benfri hur litet den än spatserar.

Oskyldigast är väl slamkryparen,

som bara döljer sig på botten och aldrig sticker upp

utom för att kolla läget med ögonen på skaft

så att det inte simmar förbi någon löjlig löja

utan att bjuda på ett glas löjrom,

så att fler än bara löjorna kan dra löje över sig.