Jag kan lugnt säga att mitt liv på många sätt kan delas in i före och efter mitt beslut att lämna det trygga men trista trekilometersspåret och ge mig ut i det okända.

Ska knäna hålla? Lungorna orka? Och hur är det egentligen att vara ute och springa så himla länge?

Med hjälp av Kommunals friskvårdare Beatrice Ahls träningstips ( i Kommunalarbetaren nr 5-2004) har jag svettat mig fram till svaren på dessa och andra undringar. Så sammanfattningsvis kan jag meddela:

• Öka på längden så sakteliga och stretcha noga, inte bara efter löpningen.

• Backar är (tyvärr) bättre än raksträckor för den som vill öka lungvolymen — och orken att springa längre.

• Mät upp din sträcka vid något tillfälle om du inte springer i preparerade spår — du kan bli glatt överraskad och peppad att öka på lite till nästa gång.

• Sätt ett eget mål — det blir roligare så.

• Att lyssna på radio gör löpningen mindre långtråkig, men se upp om du springer i trafik.

• Unna dig ett par bra skor — och be om hjälp så att du får rätt modell. Särskilda löpstrumpor är inte så dumt.

• Bomullströja är sämre än polyester — se våra tips om bra träningskläder på sidorna 34-36.

Löpning är för övrigt enkelt, billigt och humörhöjande, även om det tar emot ibland. Nu får vi se om orken räcker hela vägen till mål.