Det här är ingen trevlig film. ”Dag och natt” handlar om skuld, svek och skam (och om hur sexualitet sammanblandas i detta). Och främst om förmågan att inte våga. Det ska ses som ett allmängiltigt tema, men det handlar förstås om en man. Mikael Persbrandt spelar medelålders övremedelklassman med livsångest och ingen att tala med. I filmens 90 minuter kör han runt i sin bil för att ha det sista samtalet (han planerar att ta livet av sig) med exfrun, älskarinnan, exfruns älskare, syrran, mamman, sonen, horan på gatan. Det går inget vidare eftersom de inte når fram. Persbrandt syns i bild varje minut av filmen. Men det gör faktiskt inget, han är den skådespelare som övertygar i filmen. Hade resten av den stjärnspäckade ensemblen hållit samma klass hade betyget kunnat bli högre.
Betyg: K K K (av fem K)
