Den här filmen är svartvit, består av ett dussintal korta sekvenser som till synes inte hänger samman, skildrar folk som röker cigaretter och dricker kaffe och mest snackar skit. Rollistan består av en massa musikfolk som Meg och Jack White, Iggy Pop, Tom Waits, GZA och RZA. Visst är Cate Blanchett bra i den sekvens där hon med hjälp av klippteknik spelar mot sig själv, och Steve Coogan och Alfred Molinas scen kunde platsa som en kortfilm i sig, och det är ju alltid en fröjd att se Tom Waits. Men det håller inte, det blir för många kortfilmer på varandra. Jo, jag ler många gånger och det är rätt coolt emellanåt, men det är inte särskilt smart även om filmen vill få åskådaren att tro det.
Betyg: K K (av fem K)
