Och det pågår någon slags kampanj. Dom delar ut flygblad med rubriken ”Fair play” på.

— Hjälp oss att stoppa fuskåkandet i tunnelbanan, säger en kvinna till mig och räcker fram ett flygblad.

Det är Östermalms tunnelbanestation i centrala Stockholm. Två viktiga personer, SL:s styrelseordförande Anna Berger Kettner (s) och SL:s vd Lennart Jangälv, är på plats för att ”samtala om vikten av att alla betalar för sig”. Ingen lyssnar. Alla går förbi.

Enligt SL själva innebär tjuvåkandet 200 miljoner om året i uteblivna biljettintäkter. För att få in åtminstone en del av dom pengarna har SL satsat på nya spärrar och fler kontrollanter i tunnelbanan, och i slutet av maj drog dom alltså igång kampanjen Fair play. Stockholmarna är trötta på tjuvåkandet i tunnelbanan, menar SL. Ett konstigt sätt att formulera det, för dom (vi) som tjuvåker är också stockholmare. Och vi är trötta på dom som betalar höjda biljettpriser, som är ett resultat av en politik som skenat iväg och säljer ut allt väsentligt som vi är beroende av. SL hävdar också att tjuvåkandet är en fråga som engagerar stockholmarna. 2 900 personer har gett sina synpunkter på saken efter kampanjen. Med tanke på att runt 600 000 personer dagligen reser med SL kan ordet ”engagerar” tyckas väl starkt: 0,5 procent av resenärerna har svarat och av dom vet man inte hur många som är negativt respektive positivt inställda till att folk glider förbi spärrarna.

Några ungdomar har tagit saken i egna händer. Det är en grupp unga som organiserar ett systematiskt tjuvåkande, som en protest och i syfte att göra kollektivtrafiken gratis. Förra året hade dom runt 500 medlemmar. Enligt dom själva fungerar systemet utmärkt. De jobbar också med informationskampanjer och vill lyfta frågan om gratis kollektivtrafik, och i ett större perspektiv även resursfördelningen inom staden, till en allmän politisk nivå. Det handlar om att göra staden tillgänglig för alla, att inte låta pengar styra varenda aspekt av mänskligt handlande och att göra gemensamma miljöer fria från kontrollanter som ska se till att människor ”sköter” sig. För en tid sedan höll dom ett öppet möte på Kulturhuset i Stockholm. Det fick moderaten Mikael Söderlund att agera. Han skrev ett brev till stadens kulturdirektör och krävde att hon skulle stoppa mötet. ”Personer som uppmanar till fuskåkning har inget i stadens lokaler att göra”, menade han. Hon tyckte att han skulle gå dit och debattera. ”Jag tycker inte man ska debattera med de här människorna. Deras verksamhet är olaglig och den går ut över unga, gamla och sjuka.”

Jag undrar vems verksamhet som går ut över unga, gamla och sjuka.

Lawen Mohtadi är redaktör för Mana och frilansjournalist.