Skattesänkningen är till för att rädda spritförsäljningen åt Systembolaget. Svenska supar ska på något vis vara hälsosammare än sprit som tagits in utifrån, är argumentationen.

Visst kan sprit som köps via smugglare, langare och på annat illegalt sätt vara ännu farligare än statligt tillhandahållen sprit. Ingen vet ju hur den tillverkats. Detta är ett problem för sig, som knappast påverkas av priset på Systembolaget. Där behövs massiva insatser i form av information, samt utökade resurser åt tullare och polis. De nya införselreglerna spär på problemet.

Men, man botar inte en sjukdom genom att förvärra en annan.

För folkhälsan i stort får sänkta spritpriser förödande effekter. Nordiska alkoholforskare vet — och har visat — de otäcka sambanden. Sänks priset med en procent så händer följande:

• Alkoholskadorna ökar med en procent. Redan utgör alkoholrelaterade sjukdomar ungefär en tredjedel av våra sjukvårdskostnader och en stor del av sjukfrånvaron.

• Alkoholrelaterade dumheter ökar med en procent. Dit räknar vi våld, bråk, brott. Fler slagna kvinnor, fler ledsna barn, mera kriminalitet.

• Rattfyllan ökar med en procent. Vi ser redan hur det ser ut bland ungdomar. Tragedier i trafiken — som kostar människoliv och pengar.

Och vi talar alltså inte om en procent — utan om 30!

Finland har nyligen sänkt alkoholskatterna kraftigt — och funderar redan på att höja dem igen. Parkerna fylls med berusade människor, skador och våldssiffror stiger brant uppåt. I Sverige super vi som på 1800-talet när billig sprit sedan årsskiftet kan hämtas hem utan begränsningar.

Svenska politiker tvår sina händer och skyller på EU och tidigare beslut om fria införselkvoter. ”Vi visste inte”, ”vi trodde inte”, ”nu kan vi inte göra något” är det uppgivna suckandet som hörs.

Folkpartiet lämnar sin socialliberala nyktra tradition för en ny alkoholvänlig linje. Det mest uppfriskande inslaget i den nyvaknade debatten om det som håller på att hända är faktiskt kristdemokraternas förslag om civil olydnad! De kräver att Sverige ensidigt ska återinföra de gamla införselreglerna från 1995 och ta fajten inför EG-domstolen. Och varför inte! Förhoppningen att 25 länder ska enas om sänkta införselkvoter och en bra alkoholpolitik för alla känns långt borta, i det närmaste omöjligt. Och lika fel känns det nuvarande förhållandet — att inte vi i Sverige har makt att besluta om en fråga som så avgörande påverkar liv, hälsa och säkerhet.

Att fatta ett genomsnittsbeslut som blandar nordisk brännvinskultur och sydeuropeiska vinvanor är dömt att misslyckas, tunnar ut demokratin och späder på EU-föraktet från väljarna.

Om svenska regeringen med kämpaglöd kan slåss för att rädda snuset borde den lika frejdigt ta fajten för att rädda folkhälsan.