Tyvärr röker Kommunals medlemmar mer än genomsnittet i landet. 29 procent av kommunalarna röker, visar den senaste undersökningen (se fotnot) mot genomsnittet i dag på ungefär 17 procent. Hårda fakta säger också att varannan vanerökare kommer att avlida i en rökrelaterad sjukdom. Ändå fortsätter många att röka. Varför?

Förklaringen är vanerökarens ”nikotinkoppar” i hjärnan, som alltid skriker efter påfyllning. Nikotinet sätter fart på signalsubstansen dopamin, som får oss att må bra. Men vid ett rökstopp sjunker dopaminnivån tillfälligt, liksom blodsocker och blodtryck. Ju längre tid man försett ”kopparna” med nikotin, desto svårare att klippa av tillförseln. Men alla tjänar självklart på ett rökstopp.

Kanske har du fallit i någon av följande tankefällor?

• Livet blir så tråkigt om jag inte får röka.

Det finns knep som motverkar abstinensen:

Ät ordentligt med bra mat , gärna rik på kolhydrater, och ät regelbundet.

Drick mycket vatten.

Se till att ha roligt!

Använd nikotinläkemedel i samband med rökstoppet.

• Jag är rädd för att gå upp i vikt.

Jo, visst brukar ämnesomsättningen varva ned med ungefär 10 procent. Nikotinet skapar ju en snabbare och därmed falsk ämnesomsättning. Undvik alltså tröstmackorna och satsa på träning, inte minst styrketräning, som ökar muskelmassan och därmed fettförbränningen.

En tredjedel av rökslutarna går inte upp i vikt alls. En tredjedel lägger på sig två-tre kilon och en tredjedel ytterligare några kilon.

• Blir man inte sjuk av att sluta röka?

Man kan få både fysisk och psykisk abstinens en tid: huvudvärk, hosta, lägre irritationströskel, ledsenhet, depression… Men sjuk på ”riktigt”? Jo, det kan hända, om man rökt i många år. Att sluta röka innebär en stor omställning för kroppen. Men sjuk på grund av rökstopp blir man bara om man redan hade en svag länk, som ändå var på väg att brista.

• Jag har ju försökt så många gånger förr, det lyckas aldrig.

Desto större är chansen att du lyckas nu. För varje gång blir det lättare att ställa om sig till en rökfri tillvaro. Glöm det som varit och se framåt.

Fotnot: Enligt Kommunals rapport ”I stressens spår” från 2002.