Toni Morrison är det svarta Amerikas fantastiska berättare. Hennes språk är rikt men inte svårläst. Hon har en förmåga att berätta om det outhärdliga liksom i förbigående, så att man inte hinner stålsätta sig, utan drabbas med full kraft. I Älskade gäller det slaveriet, i den nya romanen handlar det om kvinnors underläge och fattigas hopplösa misär.
Här målar Morrison ett myller av fattiga och rika svarta gestalter från hela 1900-talet. Men läsaren får liten del i taget. I skarven till varje ny bit väcks irritationen. Vad blev det av henne? Vem handlar det om nu? Men på en sekund är man textens fånge och vill inte lägga boken ifrån sig, förrän målningen är komplett. (Forum)
