Hon funderar över varför hon tjänar flera tusen kronor mindre än sin jobbarkompis. Och förundras över arbetsgivarnas motstånd till Kommunals lönekrav på 480 kronor i månaden. ”Vi tjänar ju så lite!”

Andrea och hennes låga lön illustrerar på en gång flera olika saker:

•Att Sverige diskriminerar kvinnor i förhållande till män på arbetsmarknaden.

• Att vi också diskriminerar invandrare i förhållande till svenskfödda på arbetsmarknaden.

• Att klyftorna i samhället består.

Det är med andra ord brist på både jämlikhet och jämställdhet i vårt folkhem. Och ändå är Andrea, som lågavlönad undersköterska, en som alla säger sig värna om, i alla fall i talarstolarna.

Sverige är inte ett jämställt land. Det sa Kvinnomaktutredningen 1998 och sedan dess har inget hänt. Inte heller är Sverige 2004 bättre än Sverige för 24 år sedan, då vi fick jämställdhetslagen. Enstaka ljusglimtar kanske, men bilden är fortfarande mörk. Lönegapet mellan kvinnor och män är oförändrat. Kvinnor har 80 procent av männens löner, nu, precis som då.

Det är denna eviga klyfta, denna exploatering av den deltidsanställda, lågavlönade kvinnan, ofta med ett jobb i vården som får jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström att, lågmält, men tveklöst, tala om sitt arbete som en kamp och sig själv som ledare för en statlig befrielserörelse, när han medverkade vid Kommunals kongress.

Att bekämpa diskrimineringen av kvinnor är en fråga om mänskliga rättigheter.

Det handlar om värdediskriminering, att vi struntar i de krav arbetet ställer och låter gamla, manliga normer styra.

Och det handlar om befattningsdiskriminering, att män, i likhet med korkar, ”flyter upp” och får befattningar med högre lön, även om de inte har kompetens.

Därför gäller fortfarande Kvinnomaktutredningens tes att det är mer lönsamt att satsa på könsbyte än utbildning, konstaterar han och efterlyser mera facklig kamp. Lyft frågorna om jämställda löner, kräv samverkan om jämställdhet, använd lagen, sätt kraft bakom orden!

För Kommunal blir den nya lönepolitiken ett sätt att arbeta mer uthålligt mot diskriminering. Beslutet om särskilda kvinnopotter för hela arbetsmarknaden fick även Jämo:s stöd som ett användbart verktyg för att utjämna löneskillnader mellan kvinnor och män.

Därför är Metallordföranden Göran Johnssons utsträckta hand åt de lågavlönade kvinnorna glädjande. Kommunal och andra låglöneförbund kommer att behöva mycket solidaritet om Claes Borgström ska kunna låta lite gladare nästa gång det är kongress.