Men när de långa gångarna fylls av ivrigt sorl, karameller prasslar i montrarna, pannor rynkas och huvuden lutas samman vid småborden, samtidigt som klubban dunkas i bordet, i stora salen. Ja, då lever lokalerna upp, huset andas och fylls med energi.

Här samsas och blandas politiker och folkrörelseförsäljare med fackliga ombud. Här görs utspel och idkas självkritik. Här, medan syrenerna doftar och solen gassar, håller Kommunal sin 25:e kongress. 204 ombud fattar beslut om förbundets framtid.

Nu har de åkt hem. 283 motioner har bifallits, besvarats eller avslagits. Beslut har tagits om lönepolitik, budget, organisation och en rad andra tunga frågor.

Förbundssekreterare Monica Bäckman, som med stadig hand dirigerat hela denna demokratiska jätteoperation, kan andas ut och avgå med flaggan i topp. Allt fungerade. Till och med humöret höll sig gott. Trots oenighet om exempelvis lönepolitiken blev det aldrig hätskt, som på förra kongressen, då välfärdsfrågorna var på tapeten.

Den medlem i Kommunal som sätter sig på kammaren för att skriva en motion ska veta att den sannerligen inte slarvas bort i systemet. Den läses, den diskuteras och avhandlas vid minst tre tillfällen innan det är dags för avgörandets stund på kongressen.

Medlemmarna i Falköping och Töreboda var några av alla som fick gehör för sina krav. Fotterapeuter och fotspecialister ska klassas som en egen yrkesgrupp och få en arbetsgrupp som driver deras frågor.

Facket går att påverka, det är bara att fatta pennan. Nästa år är det en ny chans.