Arbetsgivarna tackade nej till medlarnas slutbud med motiveringen att ett sådant avtal inte skulle bli konkurrensneutralt. Förslaget som skulle ge ett löneutrymme på 480 kronor i nivåhöjning kostade något mer än vad årets avtalsår gör på kommun- och landstingssidan, där nivåhöjningen i genomsnitt är 410 kronor.

— Det är våra medlemsföretag som får betala extra och de får då svårare att utveckla sin verksamhet, säger Ari Kirvesniemi, förbundsdirektör hos Vårdföretagarna.

Ari Kirvesniemi menar att eftersom lönenivåerna med medlarbudet skulle höjas något mer än för kommun- och landstingsanställda så är avtalet inte konkurrensneutralt.

Annica Jansson, ombudsman på Kommunals avtalsavdelning, kommenterar argumentationen så här:

— Han berättar bara halva sanningen. Årets löner för kommun- och landstingsanställda bygger på det tvååriga avtal vi tecknade förra året. Vi hade aldrig gått med på 2 procent i år om vi inte hade fått 5 procent förra året.

Kommunalarbetaren har tittat på de överenskomna nivåhöjningarna i alla avtalsuppgörelser sen 1996 både med kommuner och landsting och med det privata Vårdföretagarna eller Privatvården som det hette tidigare.

Även om det är svårt att jämföra avtal på olika områden med varandra, särskilt bakåt i tiden (avtalsperioderna ser olika ut bland annat) så går det att konstatera att det inte har skilt så mycket i de höjningar av potten man kommit överens centralt om. Sammantaget har kommun- och landstingsuppgörelserna gett något mer i genomsnitt per avtalsår om man räknar bara själva höjningarna av lönenivåerna.

Vårdföretagarnas Ari Kirvesniemi hävdar att vårdföretagen ändå får betala minst lika mycket som kommuner och landsting för löneökningar i slutändan.

— Om vi sluter ett löneavtal som är väsentligt lägre än inom det offentliga så måste våra medlemsföretag höja upp till motsvarande nivå som finns i det offentliga. I och med att vi konkurrerar om samma personal, säger han.

Om det är så viktigt med konkurrensneutralitet, varför går ni då inte med på kravet om lägstlöner i avtalen som motsvarar det som finns i kommun- och landstingsavtalen?

— Om vi får ett avtal som är konkurrensneutralt i lönehänseende så får vi se vad vi svarar om du frågar oss om lägstlönerna igen.

Avtal innehåller mer än löner. När det till exempel gäller semestrar dröjde det till förra avtalsrörelsen innan de anställda i privatvården fick jämbördiga villkor med kommun- och landstingsanställda.

Det och andra sådana villkor i de allmänna bestämmelserna på den privata sidan är också en förklaring till att kommun- och landstingsavtalen gett mer i medlemmarnas plånböcker.

— En del av det vi har förändrat i de allmänna bestämmelserna under de här åren har ett ekonomiskt värde och då har vi, kunnat acceptera lägre löneökningar. De 6-7 semesterdagarna vi fick förra gången var värda 3,6 procent, säger Annica Jansson.

Centralt överenskomna löneutrymmen i genomsnitt per avtalsår:

Privatvården Jmf m. kommun/landsting

1996 490 kronor -30 kr

1997 510 kronor -10 kr

1998 470 kronor +60 kr

1999 390 kronor -20 kr

2000 420 kronor +10 kr

2001 540 kronor -30 kr

2002 450 kronor -120 kr

2003 540 kronor -100 kr

2004 (bud 480 kronor) +70 kr