Hon skriver om kvinnan som arresterades på öppen gata. ”Pojkvännen lade armen om henne, schalen gled, håret blottades. Två brott: armen, håret. Pojkvännen flydde. Hon slets in i polisbilen av två chadorklädda poliser.”

Det fundamentalistiska Iran rapporterar stolt om varje demonstration för slöjan i väst. Klingspor skriver om rädslan. Om lögnerna som föds i förtryck. Under könsapartheid.

Fundamentalism är ett motstånd mot det moderna. En protest mot sekularisering, det vill säga religionens minskade betydelse för lagstiftning, utbildning och politik.

Den uppträder i så gott som alla religioner vid en viss fas av moderniseringen, säger Carl Johan Gardell, fil.dr i historia, intervjuad i Forskning och framsteg (4-2004).

Begreppet kommer från The Fundamentals, en serie bibeltrogna artiklar från Chicago på 1910-talet. De var i opposition mot demokratisering, pluralism och vetenskap. Man försökte återskapa en förlorad helhet. Samma strävan präglar dagens fundamentalister, som vill låta religion ha inflytande över politik, ekonomi och samhälle. Om detta vill man inte kompromissa och därför blir världsbilden ofta svart-vit.

Fundamentalism erbjuder enkla lösningar på samhällets svåra problem. De extrema våldshandlingar vi sett på senare år är dock inte ett tecken på att fundamentalismen vinner terräng, utan på dess förtroendekris, jämförbar med extremvänsterns terror i 1970-talets Europa, menar Gardell.

Det låter hoppfullt, inte minst för den halva av befolkningen som inte nämns i artikeln, men som alltid utsätts för det hårdaste förtrycket under fundamentalismen. Var den än dyker upp är det kvinnan som ska tryckas ner.