Vill vi räkna med de äldre?
LEDARE: Kan vi räkna med de äldre? Frågan ställs i en bilaga till långtidsutredningen 2003/04. Svaret är kanske, men svårigheterna är stora.
Dagens äldre vill inte arbeta till pensionsdagen. Och arbetsgivarna vill inte ha dem på jobbet. Ändå behövs äldre mer än någonsin, i alla fall i prognosmakarnas rapporter.
Den krassa verkligheten talar sitt eget språk:
• Sjukskrivningarna har ökat kraftigt i Sverige sedan 1997 och gruppen 50–59 år står för över en tredjedel av samtliga sjukskrivningar över 30 dagar.
• Antalet förtidspensionärer är väsentligt högre 2000 än 1980. Över 30 procent av kvinnorna i åldern 60–64 år och över
20 procent i åldern 50–59 år var förtidspensionärer år 2001. Vårdens kvinnor tillhör den grupp som drabbats hårdast av 1990-talets neddragningar och försämrade arbetsmiljö.
• 60–64-åringar löper mer än dubbelt så stor risk att bli långtidsarbetslösa än 24–54-åringar, det vill säga vara arbetslösa mer än 26 veckor. Även från 55 år ökar riskerna kraftigt.
Att öka sysselsättningen bland personer 55–64 år blir inte lätt. Utan fler i arbete får vi svårt att klara välfärden. Men arbetsgivarna vill inte anställda äldre. Sju av tio (!) säger att de aldrig skulle anställa en person över 50 år, enligt en undersökning från Riksförsäkringsverket, RFV.
Äldre är mindre förändringsbenägna, kostar för mycket och producerar för litet i förhållande till lönen, anser de. Ändå är skillnaderna i utbildning små. I stället för att anpassa arbetsmiljön så att äldre kan göra nytta efter sin förmåga så väljs de bort. Det luktar diskriminering!
Äldre vill å andra sidan inte fortsätta arbeta fram till 65 eller 67-årsdagen, visar undersökningar från Pensionforum. Kanske för att de känner arbetsgivarnas negativa attityd? Eller att de inte orkar med det uppdrivna tempot i dagens arbetsliv?
Tvärtemot vad många tror arbetar vi i Sverige inte mindre och mindre utan mer. 1985 var den genomsnittliga årsarbetstiden i Sverige 1550 timmar, nu är den 1650 timmar. Snart ligger vi på USA:s nivå som är 1800 timmar.
Men samtidigt har 200 000 personer försvunnit ut ur arbetskraften. Allt färre människor används. Allt fler står utanför. Detta kan inte vara rätt väg för framtiden.
Utredarnas recept för fler äldre i arbetskraften är exempelvis sänkta skatter, sänkta arbetsgivaravgifter, ändrade pensionsvillkor som skulle missgynna LO:s medlemmar. I bästa fall kan antalet arbetade timmar i åldersgruppen 55–64 år då öka med hela 33 procent.
Men hur kommer vi åt problemets kärna: de grundläggande negativa attityderna?
Enligt ett EU-direktiv ska medlemsländerna senast 2006 ha infört ett regelverk för att motverka diskriminering i arbetslivet på grund av ålder, sexuell läggning, religion eller handikapp. Sverige bör inte vänta, utan snarast förbjuda diskriminering av äldre. Annars har de som vill knappast en chans på arbetsmarknaden.