De utomstående forskare som utvärderat Kommunal 2003 finner att projektet var luddigt och dåligt förankrat. Det bedrevs i en stelbent och byråkratisk organisation där medlemmarna lokalt inte kom med i arbetet.

Håller du med om den kritiken?

— Ja, vi måste våga se sanningen i vitögat. De har rätt i sina slutsatser

.
Vad var det som gick så fel?

— Problemet var att vi hade fem mål för projektet. Vi borde ha haft ett mål: arbetslösheten. Förutom dessa fem mål ville vi hitta ett nytt sätt att arbeta i Kommunal. Det blev för otydligt vad projektet gick ut på.

Varför drog ni i gång Kommunal 2003?

— Därför att 140 000 kommunalare var arbetslösa i mitten av 90-talet. Och arbetslösheten bara ökade, vi såg inget slut på det. Men en sak var säker, de allra flesta av dem skulle aldrig mer få jobb inom den offentliga sektorn.

— Vi försökte hitta en facklig strategi för att lösa detta, bland annat genom att hjälpa våra medlemmar att starta eget och kompetensutveckling av dem som fanns kvar i arbetet.

Är det något av delprojekten som du är nöjd med?

— Det finns väldigt mycket som har varit bra. Jag tänker på Jobbjakten, Gröna jobb, hemtjänstprojektet 80+ och satsningar på kompetensutveckling. Dessutom finns många lyckade lokala projekt.

Kommunal 2003 har kostat i genomsnitt 6 miljoner per år mellan åren 1997 och 2003. Med facit i hand, finns det något annat som du hellre hade velat använda medlemmarnas pengar till?

— Först vill jag säga att drygt 40 miljoner låter som mycket pengar, men kom ihåg att det är av en omsättning på 350-400 miljoner kronor per år. På sex år utgör det 1,7 procent av verksamhetsbudgeten.

— Jag ångrar inte den satsningen. Vi kan använda lärdomarna i en massa olika sammanhang. Som privatperson brukar jag se till vad som utvecklar mig mest, framgångar eller motgångar. Framgångar är som irrbloss, de ger en skön känsla för stunden. Motgångar skapar en olustkänsla. Det är en viktig grund för lärande.

Hur ska de kunskaper och erfarenheter ni har fått av projektet användas?

— Vi ska tänka mer på vad vi redan gör i facket, centralt och lokalt, som riktar mot våra mål. Och på vad det är som saknas för att nå våra mål. Vi ska diskutera hur vi bättre kan utnyttja den organisation vi redan har i Kommunal i stället för att bilda nya projektgrupper. Då skapar vi större delaktighet.

Tycker du att Kommunal har kommit närmare något av de fem övergripande mål som sattes upp för projektet?

— Ja, vi har kommit närmare alla fem målen. Arbetslösheten är lägre. Vi har bidragit till diskussionen om hur människor ska få del av välfärdstjänsterna på ett bättre sätt. Kompetensutvecklingen är bättre för våra medlemmar. Löneutvecklingen är bättre. Vi har definitivt fått Kommunal till att bli en lärande organisation.

— Så det går åt rätt håll. Kommunal 2003 har bidragit, men jag kan inte säga med hur mycket.

Forskarna som utvärderade Kommunal 2003 fann en känsla av maktlöshet bland Kommunals medlemmar. Dessa var svåra att engagera i fackligt arbete. ” De där uppe och vi här nere ” var ett vanligt uttryck som beskrev hur medlemmarna såg på sig själva, arbetsgivarna och ledningen i facket.

Varför har ni inte satsat mer på att göra facket till en kamporganisation mot nedskärningar, för högre löner och bättre arbetsvillkor? Det kanske hade minskat känslan av maktlöshet.

— Det femte målet täcker in att vi ska utvecklas som kamporganisation. Men forskarna visar tydligt olika världsbilder som finns i en så stor organisation som Kommunal. Vi behöver en dialog om dessa världsbilder och hur vi ska bryta maktlösheten.

— Jag får ofta e-post som beskriver ”vi och dom-känslan”. Det handlar om långtidssjukskrivna, oro för jobbet, omorganisationer, nedskärningar. De som skriver känner inte att de har något inflytande. Det skapar olust och ökar sjukfrånvaron.

— Jag känner igen detta från 1971 när jag började arbeta på Ulleråkers sjukhus. Skillnaden är att idag accepterar inte medlemmarna maktlösheten. De är aggressivare jämfört med för 30 år sedan. Jag träffar medlemmar som känner sig skitiga därför att de har för låg lön och status.

— Det får inte finnas några klasskillnader inom facket. Det är nödvändigt att vi ändrar våra inre arbetsformer för att råda bot på detta. Förhoppningsvis kan vi hitta några lösningar genom den översynsutredning som jag hoppas Kommunals kongress beslutar om i sommar.

— Vi måste tydligare kunna visa nyttan av att vara med i facket. En huvuduppgift är att se till att medlemmarna får en bättre löneutveckling, men också kompetensutveckling och bättre arbetsmiljö. Det är nödvändigt om vi ska kunna vända den negativa medlemsutvecklingen.

— Tänk om vi kunde visa vad arbetsgivarna betalar ut i sjukfrånvaro för att medlemmarna känner maktlöshet. Då kunde vi kräva att denna summa läggs till vårt löneutrymme för att att minska maktlösheten och därmed sjukfrånvaron. Det vore en utmaning för Kommunal.