Det var den tredje.

Arbetet hade nästan fallit i sömn.

En försiktig knackning på den grovtimrade dörren.

Den trettiotreåriga låg inte bra.

En stund senare somnade hon.

Hon var ensam igen, så när som på den gråspräckliga katten som njöt av soluppgången på fönsterbrädet.

Föräldrahemmet.

Vid den festklädda granskogens utkant sparkade en oskyldig sten in en gran.
Ensamt och kallt.

I världen spreds det diffusa budskap om ett förestående krig.

Ensam och värnlös.

Smärtan gick inte att dölja.

Världens gång.

Konsekvens.

Trygghet.

Helvete.

Sparkar, slag och glåpord.