Vad är det som gör ont?
LAWEN MOHTADI: Det är så konstigt det här med kvinnor och boxning. Eller kvinnor och glidtacklingar. De får frågan så här: "Men gör det inte ont att få ett slag i ansiktet?" Eller: "Vad tuff du var i den där närkampen, tänker du inte på att du kan skada dig?"
Var och varannan sportkommentator undrar och man fattar inte att boxarna, fotbollsspelarna och alla andra kvinnor som är grymma på sin sport har tålamodet att svara. ”Jo, visst gör det ont ibland men det är en del av spelet…”
Kvinnor och fysisk styrka och tålighet går inte ihop för vissa. Kvinnor som spänner blicken och musklerna och med enastående skicklighet sätter bollen i nättaket eller knockar sin motståndare så att svetten stänker. Och alla möjliga, VM-medaljörer, OS-hopp, svenska mästare, får frågan: ”Klarar du verkligen av det?”
Jag vet inte vad det där kommer ifrån, det blir konstigare ju mer jag tänker på det. För när har kvinnors liv inte varit förknippat med fysiskt tunga påfrestningar? Ofta från tidig morgon till läggdags. Barn, jobb, städa, handla, tvätta — ja ni vet hela grejen. Det är liksom inte så att när kvinnorna kom in på sportarenan var det första gången i historien som de blev andfådda.
Tankarna går till andra områden och företeelser, som vi ibland tror att vi har lagt bakom oss. Kvinnor som skulle bli lärare, läkare, biologer, musiker — vad fick de höra? ”Passar det verkligen en kvinna att stå i ett laboratorium hela dagarna?
Hennes hjärna är mindre än mannens, hon kanske helt enkelt inte klarar av det där.” Låter som en blandning av dels rädsla för att kvinnor ska ”förlora” nåt (typ sin ”kvinnlighet”) om de gör sånt som tidigare varit förbehållet bara män, dels en inbillad omtänksamhet om kvinnorna, att de tröttar ut sina svaga psyken. Eller alternativt, i dagens läge: att de kan göra illa sig och få blåmärke på benet. Och hur hemskt vore inte det?
Kvinnor har gjort många framsteg när det gäller den egna kroppen och dess möjligheter och frivilliga gränser. Sexualitet och reproduktion är ett. Sport är ett annat, snart försvinner de töntiga frågorna om det gör ont eller inte.
Men det fysiskt tunga arbetet är dessvärre inte ett. Vem frågar: ”Men varför gör du det där? Får du inte ont i ryggen av att lyfta 20 barn om dagen?” Eller det kanske ändå inte spelar någon roll om någon hade frågat. För vad skulle man svara? Att det är en del av spelet?
Lawen Mohtadi är redaktör för tidskriften Mana.
