1999 infördes en ny paragraf, Lex Sarah, i Socialtjänstlagen för att ytterligare säkra kvaliteten i vården och omsorgen om äldre och funktionshindrade.

Lex Sarah består av två delar som beskriver två faser av ett skeende. Som personal har man skyldighet att vara aktiv i båda faserna, men på olika sätt och med olika metoder. Den första delen går ut på att vaka över att den enskilde får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den andra delen är att utan dröjsmål anmäla allvarliga missförhållanden.

— Lex Sarah förknippas oftast med anmälningsskyldigheten. Jag tycker det är hög tid nu att sätta ljus också på den förebyggande delen i bestämmelsen. Det är ett stort språng mellan att arbeta i förebyggande syfte för att förhindra att något allvarligt inträffar, och att anmäla när det har gått så långt som till allvarligt missförhållande, säger Gunnel Torstensson på äldreenheten på Socialstyrelsen.

Hon påpekar att god och trygg omvårdnad av äldre och funktionshindrade inte övergår till missförhållanden över en natt. Det är ett resultat av en process. För att förhindra det bör det finnas utarbetade rutiner och arbetssätt. Då kan personalen få möjlighet att reagera i god tid så att mindre fel, misstag och brister inte övergår i fysisk vanvård eller i kränkande handlingar.

Det är också viktigt att de rutiner och arbetssätt man använder för att uppmärksamma klagomål och avvikelser är enkla att använda i det dagliga arbetet. En närvarade arbetsledning och ett klimat där det är tillåtet att göra misstag är nödvändigt för att utveckla kvalitetsarbetet. Det bör också finnas tid till samtal om arbetets innehåll och personalens och ledningens förhållningssätt till vård- och omsorgstagarna.

— Att vaka över vården genom att använda sig av avvikelserapporter är ett bra sätt. Men får man, såsom du beskriver har skett i Uppsala, inte gehör för avvikelserapporteringen måste man gå vidare och göra en Lex Sarah-anmälan. Arbetsledningen måste ta både avvikelserapporter från personalen och klagomål från brukare och anhöriga på lika stort allvar som en Lex Sarah-anmälan, påpekar Gunnel Torstensson.

Socialstyrelsen har under året 2002 gjort en enkätundersökning riktad till Sveriges alla kommuner, kommundelar och stadsdelsnämnder samt knappt 300 privata verksamheter.

— En av slutsatserna är att det inte går att uttala sig om omsorgsarbetets kvalitet genom att enbart räkna Lex Sarah-anmälningar. Dels kan antalet anmälningar tolkas och värderas på olika sätt, dels kan risker och oönskade händelser också rapporteras på andra sätt, till exempel genom anmälan enligt Lex Maria eller som anmälan till länsstyrelse eller till Patientnämnd.

Gunnel Torstensson berättar att de berörda verksamheterna har upptäckt problem och svårigheter i användandet av Lex Sarah. Det handlar bland annat om stödet till anmälaren inför och efter anmälan, personal som är orolig för att anmäla en arbetskamrat. Att handskas med media efter en anmälan och veta vad som skiljer avvikelser och klagomål från Lex Sarah-anmälan.

Personalen kan också ha svårigheter med att skilja Lex Sarah från Lex Maria. Nu arbetar Socialstyrelsen med ett meddelandeblad som ska underlätta för personalen att värna om en god kvalitet i vården och omsorgen.