Bland brädor, skivstänger och vattenflaskor trängs ett gäng pensionärer i kläder som ser bekväma ut. De värmer upp till toner av Kent. Tempot ökar snabbt. Längst fram står dagens instruktör, Dragica Tosovic, som varvar skämt och uppmuntran med rena befallningar.

— Spänn, andas in, ut med rumpan, kom igen, yes!

Morgonens skivstångspass var från början en del av projektet ”Håll dig på benen” som startades av undersköterskorna Dragica Tosovic och Pia Einarsdotter för tre år sedan. Syftet var att arbeta förebyggande med friskvård för pensionärer. De första åren finansierades projektet med statliga stimulanspengar. När de statliga pengarna tog slut tog kommunen över, och i år har projektet lett till att de är fast anställda på rehab-enheten.

Pensionärerna pumpar på till popstjärnan Christina Aguilera. Salen som för en stund sedan var kylig och rå, börjar bli varm och fuktig. Tjocktröjor åker av. Nils Stenhammar, 81, har högsta läget på sin step-up-bräda och tio kilo på sin skivstång.

— Det känns jäkligt bra. Det är en underbar motionsform med en stimulerande ledare. Jag är mån om att kunna vara gammal, inte bara bli gammal. Livet leker igen, lägger han till och ser betydligt piggare ut än Kommunalarbetarens, över ett halvt sekel yngre, reporter vid niotiden denna morgon.

Han får medhåll från Ingrid Nilsson, 72, som för ett år sedan gick igenom en tuff ryggoperation. Hon började lyfta skivstång i höstas. Nu kan hon dra ner på smärtstillande.

— Utan gymnastiken hade jag inte varit där jag är idag. Det här är toppen. Efter träningen går jag hem, dricker en kopp kaffe och äter en kaka i lugn och ro.

Från början var det svårt att få igång pensionärerna, berättar Dragica. De hade fått information från kommunen om stimulanspengarna.

Mål och målgrupp var klara, men de hade ingen aning om hur de skulle gå till väga. Dragica försökte marknadsföra idén bland pensionärerna hon besökte i sitt jobb inom hemtjänsten. Pia försökte sprida ryktet via sin arbetsplats, Nyhamnsgården. Det gick trögt. Men efter många långsamma ringar på vattnet hölls det första öppna huset i sporthallen. Det lockade 350 intresserade. Sedan dess har det rullat på.

— Vi har ju visat att det går, man måste tro på sig själv, svarar hon på frågan om hur de lyckades ro projektet i land.

En halvtimme efter morgonens skivstångspass befinner sig Dragica på Stallgården. Det ska bli balansträning för de boende.

I en källarlokal väntar tre män, två kvinnor och en rollator. Tempot är annat än på morgonens pass men Dragica är sig lik.

— Är ni redo, vi ska resa oss? Spänn rumpan, spänn låren, fram och bak.

Darrande gör Malte Andersson övningarna. Han är 83 och nyopererad för tarmvred. Läkaren sa att han behövde vila minst tre månader. Det har gått en.

— Malte, du måste känna efter om du orkar. Annars kanske du inte kan gå i eftermiddag, förmanar Dragica.

— Nu jävlar anamma, får hon till svar.

Det blir paus med svalkande lemonad. Tåhävningar, resa och sätta sig igen och gå på skummadrass kräver bränsle. Speciellt när man passerat 80 och inte är helt frisk.

Dragica påminner dem hela tiden om hur duktiga de är. Hon viskar att de knappt pratade med varandra när de började för två år sedan, än mindre med henne. Träningen har uppenbarligen inte bara en fysisk funktion. I saftpausen småpratar de med varandra och verkar redan se fram emot nästa pass.

— Tänk om vi kommer med i Hänt Extra, utropar Zuli Andersson,87, plötsligt och lite upprymt.

Dragica tycker att alla som arbetar med äldre kan utnyttja vardagsträningen. Det är viktigt att låta vårdtagaren gå på toaletten och äta själv om de klarar av det, menar hon.

— Man ska utnyttja det friska hos dem man kommer hem till. Det är inte bra att bre mackan åt Asta om hon kan göra det själv. De kräver ju mer om vi hjälper dem hela tiden. Då blir det också tyngre för oss.

Teknik och hjälpmedel är bra men det kan bli för bra. Pensionärerna blir bortskämda, säger hon bestämt.

Både Dragica och Pia arbetar femtio procent med friskvård. Dragica som också är utbildad sjukgymnast i sitt förra hemland, det forna Jugoslavien, tar hand om de flesta passen. Pia arbetar mycket med så kallade riskronder. Hon går hem till äldre för att se hur de kan förbättra hemmiljön i förebyggande syfte för att undvika till exempel halkolyckor. Ingen av dem har svårt att hitta motivation att arbeta med just friskvård för äldre.

— Jag ser pensionärerna plågas, bli bättre, starkare och glädjas. Det ger mig en adrenalinkick och inspiration att fortsätta. Man känner att man verkligen gör nytta, menar Dragica.

Dragica och Pia har också stärkt sig själva. De föreläser för andra kommuner minst två gånger om året. Hittills har de hunnit med Göteborg, Stockholm och Växjö. De har också fått cirka femhundra kronor mer i plånboken och slipper arbeta kvällar och helger. De skulle gärna göra mer. Det finns ju så mycket, menar de. Starta studiecirklar om benskörhet, rätt kost och inkontinens är några exempel de radar upp.

— Det är så lite som behövs för att få äldre på rätt bana, säger Pia. Och friska pensionärer blir billigare för samhället i längden.

Dagens sista pass är balansträning för de över 65 som själva kan ta sig till Friskis lokaler. Några av dem är Dragicas mamma, Danica Crnobrnja, och hennes tre väninnor. Dragica berättar att de fyra vänninorna tidigare levt rätt isolerat i Kullabygdens Höganäs. De har heller aldrig tränat.

Dragica och hennes syster har fått locka med det mesta för att de ska börja träna. Skjuts till och från träningen är ett krav. När den lilla bilen rullar in utanför Friskis studsar fyra kvinnor ut i träningsbyxor och pumps. De ser förväntansfulla ut och strålar ikapp med den tidiga vårsolen. Sedan de började gå på balansträning har ingen av dem missat ett pass. Dragica byter snabbt om och snart är tjugo nya deltagare igång med en något mer aktiv balansträning. Den äldsta är 85.

–Är ni på G, vrålar Dragica med en otrolig energi. Det är ändå dagens tredje pass.

Hon får respons i form av leenden och handklapp i takt med ”We Will Rock You”.

I början var det en liten paus mellan varje låt så att deltagarna kunde återhämta både flås och koncentration, berättar Pia som idag assisterar Dragica.

De hittade varken armar eller ben, lägger hon till. Men nu kör de på. Till rytmer av DJ Punjabi går både Dragica och deltagarna loss rejält.

— Drömmen vore om läkarna skrev ut friskvård på recept, säger Pia och blickar stolt ut över de aktiva deltagarna.