Hud- och hårfärg avgör om du får jobb
Den svenska arbetsmarknaden bidrar idag till ett etniskt klassamhälle. Det är en av slutsatserna i den årliga rapporten från Integrationsverket.
Sverige stänger ute och diskriminerar människor som är födda i ett annat land. Bland dessa har 61 procent sysselsättning. Bland dem som är födda i Sverige är 76 procent sysselsatta.
Den årliga förbättringen av sysselsättningen bland utlandsfödda har mattats av.
Tillfälliga anställningar är dessutom mycket vanligare bland dem som är födda utomlands. Svårast att få jobb har människor som är födda i länder i Afrika och Asien. I den sistnämnda gruppen har bara var fjärde av dem som bott i Sverige mindre än fyra år jobb.
Lättast att få jobb har människor från de övriga nordiska länderna.
Det konstaterar Integrationsverket i den färska rapporten ”Integration 2003”.
– Arbetsmarknaden är nyckeln till en bättre integration. Människor måste ses som individer och få möjligheten att försörja sig själva. Som det svenska samhället ser ut idag tvingas många nyanlända in i ett bidragsberoende, sade generaldirektören Andreas Carlgren vid en presskonferens.
Han gav också en känga till de svenska fackförbunden.
– Facken står för starka solidariska värderingar. Men när det gäller människor som kan och vill ut i arbetslivet, men som inte är födda i Sverige, bortser inte förbunden från sina egenintressen, fortsatte han.
Maria Murphy, samhällsanalytiker på Integrationsverket, har varit med och sammanställt den del av rapporten som handlar om arbetsmarknad. Hon menar också att fackförbunden är en del av det svenska system som fortsätter diskriminera eventuella arbetstagare från andra länder än Sverige.
– Det händer inte tillräckligt mycket. Facken har en stor roll när det gäller att trycka på arbetsgivare. Det handlar om löner, kompetensutveckling och framför allt att vara närvarande när människor anställs. Ofta finns mångfaldsplaner men någon måste se till att det händer något i praktiken.
Att det inrättas särskilda tjänster i integrationsarbete på förbunden tycker hon inte är en bra lösning.
– Det ska inte bli en enskild persons ansvar. Precis som när det inrättas en särskild jämställdhetsansvarig finns risken att strukturen försvinner och problemet isoleras. Diskriminering är inte ett särskilt problem, det är en fråga som ska genomsyra hela verksamheten.