Själv kunde jag ta en tur till biblioteket och låta mig inspireras av de glassiga heminredningstidskrifterna medan Någon Annan putsade hemmet. Med all den energi som följer av att slippa arbeta själv kan det tänkas att jag får lust att renovera lite. Nä, inte jag själv. En byggnadsarbetare förstås, polsk eller kanske litauisk. De måste ju, som en borgerlig ledarskribent nyligen uttryckt saken, ”få arbeta för något lägre löner än svenska byggjobbare. Det är deras verkliga konkurrensfördel.” Skribenten är upprörd över att Byggnads i sin uppmärksammade annonskampanj jämför svartjobbande byggjobbare med Hennes & Mauritz halvnakna modell Anna Nicole Smith vilket han anser är lika med att framställa dem som ”billiga slampor”.

Nu var det väl just det som var poängen.

H&M:s underklädesreklam är så gott som undantagslöst kvinnoförnedrande, det är därför de ständigt sprayas över, rivs ner eller anmäls till etiska rådet för könsdiskriminerande reklam. Det är oftast kvinnor som blir förbannade, de flesta män verkar inte tycka att det är så mycket att bråka om. Det är för övrigt en åsikt som delas av etiska rådet som hittills aldrig fällt H&M.

Men Byggnads har verkligen förstått att en kvinna i svart spets som ligger med benen i vädret på stortavlor över hela landet leder tankarna åt prostitution och det som ledarskribenten beskriver som ”billiga slampor”.

Tror inte jag har hört byggnadsarbetarna rasa mot H&M men som ett senkommet bränsle i debatten är inlägget välkommet. För visst är det så att vi alla ser förnedringen så mycket tydligare när det är en man som står på alla fyra och vickar på rumpan eller ligger på rygg och kokett slänger upp benen. Budskapet att mannen på bilderna befinner sig i ett underläge går fram även utan den tillhörande texten ”Låt dig inte utnyttjas”.

Går det alltså att dra slutsatsen att Byggnads tagit tillfället i akt att slå två flugor i samma smäll? Att på en och samma gång ta ställning mot sexismen och globaliseringens avigsidor? Man kan ju alltid hoppas.

Det kan man däremot inte när det gäller malmöpolitikerna som, med Ilmar Reepalu i spetsen, föreslår pigor som ett av inslagen i 50-punktsprogrammet ”Välfärd för alla”. För att se lite snyggare ut är pigorna omdöpta till ”hushållsnära tjänster” men tanken densamma.

I just Malmös fall blir det hela särskilt osmakligt. Inte bara på grund av resursbristen inom barn- och äldreomsorgen. Inte heller för att det kommunala bostadsbolaget för inte så länge sedan tvingades slå igen sin pigverksamhet just för att den var en förlustaffär, omöjlig utan samhälleliga subventioner. Nej, det allra värsta med det här förslaget är att det riktas mot invandrarkvinnor, just de som befinner sig på nedersta trappsteget på vilken klass- eller könstrappa vi än väljer att titta på. Där är det tydligen meningen att de ska stanna.

Anne Jalakas arbetar som journalist och bor i Lund.

Kommunalarbetaren nr 5/2004