Undersköterskorna och vårdbiträdena varvar att passa äldre och sjuka på toaletten med att laga mat och sköta sår utan skyddskläder.

— Jag mår så dåligt av att tvätta människor i rumpan och ansiktet om vartannat för att sen gå direkt till köket i mina egna kläder, säger Annette Larsson, huvudskyddsombud och undersköterska på sektion 15 Örebro.

Några har skyddsrock, plastförkläden, plasthandskar och desinfektionsmedel. Men inte alla. Och de flesta har ingen utbildning i vilken funktion skyddskläder fyller. Många tror att det räcker med handsprit och handskar.

— Det hänger på om det finns någon som sätter sig in i ämnet och kan argumentera för att få nödvändig skyddsutrustning. Det finns ingen som talar om för en vilka rättigheter vi har, berättar hon.

Örebro kommun har en hygienpolicy för äldrevård. Där står bland annat att plasthandskar ska kastas direkt efter användning. Trots det tipsade en arbetsledare sin personal om att sprita handskarna efter användning ”för att spara in”, berättar Annette Larsson. Ingen uppföljning har någonsin gjorts på hur policyn används i praktiken.

— Det räcker inte bara att nå ut med hygienpolicyn, utan kommunen måste även ansvara för att utbilda personalen.

Hon får medhåll från hygiensjuksköterskan i länet, Ann-Sofie Bergqvist. Hon lär ut grundläggande hygienrutiner till personalen inom äldreomsorgen.

— Jag upplever det som en stor kunskapsbrist bland personal och chefer om när och hur man ska använda skyddskläder. Ofta finns rätt skyddsutrustning, men den ligger bortglömd i ett skåp någonstans. Men på en del ställen finns det inte, det erkänner jag, och utan skyddskläder blir de egna kläderna lätt en smittspridare.

Enligt smittskyddslagen ska kommuner och landsting svara för nödvändiga skyddsåtgärder. I arbetsmiljöföreskrifterna står att personalen aldrig får ta med skyddskläder hem.

Men undersköterskorna och vårdbiträdena på hemtjänsten i Örebro har inga skyddskläder. De arbetar i sina egna kläder och går hem i dem.

I år har vinterkräksjukan spritt sig som en löpeld hos vissa arbetsgrupper. Bakterierna har inte stannat på jobbet, utan följt med hem till småbarn och andra familjemedlemmar.

Att handskar och god hygien inte räcker vittnade Chrisleine Axelsson om i Kommunalarbetaren nr 3/04. Hon var noga med båda, men jobbade i sina privata kläder och blev smittad av multiresistenta stafylokocker, MRSA.

Annette Larsson tycker att hygienen fungerade bättre förr. När ädelreformen trädde i kraft för över tio år sedan blev det viktigt att äldre skulle få bo i en hemlik miljö. För personalen innebar det att man skulle bära sina egna kläder i jobbet.

— Att äldre ska känna sig som hemma är ju mysigt och gulligt, men vi har farliga bakterier att ta hänsyn till. Våra politiker vet inte hur det ser ut. Hemtjänst idag handlar inte längre om att följa med en pensionär till posten. Det handlar om sjukvård där många äldre är helt sängliggande.

Carina Dahl, ordförande i programnämnden för social välfärd i Örebro, håller med om att det är arbetsgivarens ansvar att se till att det finns skyddskläder och nödvändig utbildning.

— Utbildningen är ju viktig men personalen måste också använda sig av skyddskläderna. Tyvärr är det är inte alltid man gör det. Det vet jag själv som gammal undersköterska.

Carina Dahl har gett förvaltningen i uppdrag att se över situationen. Tommy Henningsson, förvaltningschef i kommunen, lovar nu att rätt skyddsutrustning ska finnas tillgänglig i hela länet. Han har gett de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna i uppdrag att se över en hygienutbildning. All omvårdnadspersonal i länet ska få två timmar grundläggande barriärvård. Utbildningen börjar troligen till hösten.

Annette Larsson befarar att det kan dra ut på tiden. Hon deltar själv i en nationell arbetsgrupp för bättre hygien inom äldreomsorgen, tillsammans med bland andra Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och nu senast Branschrådet för äldreomsorg inom Kommunal. Tillsammans ska de sammanställa en folder till kommunerna, med rekommendationer om hygien och rätt klädsel.