Det är också den del som ökat snabbast de senaste åren då våra sjuktal skjutit i höjden.

Att vi går mot dystra tider om inte trenden bryts säger sig självt. Räcker inte pengarna så kommer politikerna att panikbromsa, precis som på 1990-talet.

Vi kan i värsta fall få det som i Finland, med nio karensdagar och väldigt låga ersättningsbelopp. Den finska kostnaden för utbetald sjukersättning kostar 0,4 procent av bruttonationalprodukten, BNP, medan den svenska kostnaden ligger sex gånger högre, på 2,4 procent av BNP. Den danska kostnaden ligger på 1 procent, trots att de har ganska bra ersättningsvillkor. De har dock väsentligt lägre sjukfrånvaro än Sverige.

Det faktum att den största gruppen långtidssjuka är kvinnor i offentlig sektor gör att det är just där som problemen måste lösas. Och det finns goda exempel att lära av. Ett av dem är Kristinelundsgårdens äldreboende i Gävle. Medan den övriga omsorgsförvaltningen ökat sin sjukfrånvaro med 30 procent, har Kristinelundsgården minskat sin med 42.

Samtidigt som boendet ligger på plus i sin budget. Ändå sätter verksamhetschef Anita Valente Costa ofta in extra personal och har ökat grundbemanningen för att minska stress, säger hon till tidningen Må Bra (jan 2004).

De positiva förändringarna kom när hon tillträdde som chef. Då var många långtidssjukskrivna, det saknades rehabiliteringsplaner och ingen brydde sig om hur de mådde. Anita kontaktade de sjukskrivna. De fick vara med och planera framtiden. Idag är flera tillbaks i arbetslivet.

Andra saker som sänkt sjukfrånvaron är:

1 Regelbundna möten för delaktighet och påverkan. Förslag genomförs och följs upp.

2 Uppmuntran att ta större ansvar, att lära sig andra avdelningars rutiner. Samarbete skapar laganda och bättre stämning.

3 Gemensamma aktiviteter, som studiecirklar i konflikthantering på arbetstid och träning eller kultur ihop efter jobbet.

4 Hälsoombud som stimulerar till friskvård och gemensam morgonjympa på arbetstid.

5 Schemaläggning efter individuella behov med hjälp av önskescheman.

Med detta uppnås det som alla anställda i Gävle kommun sagt att de tycker är viktigast för en bra arbetsplats; nämligen arbetsglädje och bra samarbete, bra ledarskap, och inflytande över arbetet.

Undersköterskan Monica Dalén kände sig tidigare stressad av orimliga krav. I dag tycker hon det är roligt att gå till jobbet. En chef som lyssnar och låter alla växa, bra handledning och större möjlighet till kompetensutveckling får henne och kollegerna att må bättre. Det verkar väl inte helt omöjligt för andra att ta efter?