Det finns inga vinnare i den här historien. Alla är förlorare. Så säger Eva, ett av de två avskedade vårdbiträdena vid Hemgården i Gislaved. Och visst har hon rätt.

Därför är det viktigt att lära av Gislaved. Men två år efter den stora vårdskandalen har inte mycket hänt som förhindrar att tragedin upprepas.

Fredag den 11 januari 2002 skulle de två vårdbiträdena hjälpa vårdtagaren Rut Lööf att komma i säng på äldreboendet Hemgården i Gislaved.

Resten är en historia som kom att bli den största vårdskandalen hittills, i alla fall medialt. ”Skulle man sätta en bandspelare i varje arbetsrum så tror jag att många skulle avskedas i Sverige”, säger det avskedade vårdbiträdet i en intervju på sidan 20 (Kommunalarbetaren nr 2/04). Det har hon nog rätt i, även om det inte förminskar kränkningarna, trots att de varken räckte till åtal eller avsked.

Kommunal har drivit frågan rättsligt för att det är viktigt att alla ska behandlas lika inför lagen. Straffet har de båda vårdbiträdena fått ändå, men inga möjligheter till insikt om sitt handlande.

För det slående i de utredningar och intervjuer som gjorts om händelserna är just bristen på professionalism. Det vill säga ett yrkeskunnigt sätt att hantera framförallt motgångar i jobbet. Där känslorna finns med, men där mötet människor emellan har ett skyddande filter av etiska regler, rutiner och ett gott och modigt ledarskap, som kan hantera kriser.

Med ett mer professionellt arbetssätt skulle de två vårdbiträdena inte förväntat sig att vårdtagaren skulle ”samarbeta”, utan insett den gamlas oförmåga och därmed hanterat situationen bättre.

Cheferna skulle snabbt haft möte med de berörda, i stället för att köra hem de två vårdbiträdena. Ingen företrädare för kommunen har varit i kontakt med dem sen dess.

Äldrevården i dag kräver mycket av sina medarbetare. Men, som Kommunals huvudskyddsombud Maybritt Reljanovic konstaterar: ”När du är så trött att det brister. Då klarar du inte att hålla dig så professionell”.

Den utredning kommunen gjorde om Hemgården visade brist på resurser, dålig handledning och svag ledningsorganisation. Har då kommunen lärt av misstagen?

Både ja och nej:

All personal har fått utbildning. Det finns möjlighet att prata av sig vid överlämningen. Det har införts etikombud. Kontakterna med cheferna har blivit bättre, liksom samtalsklimatet i gruppen.

Men grundproblemen finns kvar. Ledningsorganisationen är likadan, sjukfrånvaron ökar liksom vårdtyngden. Professionalism behövs för att undvika övergrepp. Men professionalism måste även ge möjlighet till medmänsklighet och sunt förnuft. Som forskaren Marta Szebeheley säger på sid 34 (Kommunalarbetaren nr 2/04): ”Ska man få personal till detta jobb måste folk få ge en omsorg man skulle önska sin egen mamma.”