Jag är som luft för min man
Jag är gift sedan 12 år tillbaka och min man och jag har två barn, 9 och 12 år gamla. Vi har precis byggt färdigt vårt drömhus och min man började ett nytt jobb för en månad sedan. Det var på det jobbet han träffade henne, som han ville lämna mig för. Sedan dess har det varit många tårar, men han har nu bestämt sig för att stanna kvar hos oss. Han skulle försöka, sa han.
De senaste åren har han konstant haft en ölburk i handen varje helg. Ändå älskar jag honom. Nu, när han bestämt sig för att stanna, får jag inte nämna något om att han varit otrogen. I så fall lämnar han mig, säger han. Han tar inte i mig och jag vet inte vad han känner för mig egentligen, men vill att det kommer tillbaka. Jag mår väldigt dåligt när jag inte får prata med honom och orkar snart inte längre. Han vill inte ge mig någon som helst bekräftelse på att jag ens finns. Jag får ingen uppskattning, ingenting. Han har också sagt till mig att jag inte är någon han skulle vända sig om efter på gatan, men att jag har "det." Han vägrar också att gå till familjerådgivning. Jag behöver råd!
Ledsna C
Du skriver i ditt brev att du mår dåligt och snart inte orkar mer. Det är begripligt, eftersom du i nuläget inte tillåts ge utlopp för några reaktioner mot din man, vare sig positiva eller negativa. Du får hålla alla känslor inom dig, så att du blir som en tryckkokare utan ventil.
Jag tycker det låter som om du betalar ett högt, kanske för högt, pris för att din man ska stanna kvar i relationen.
Det du berättar får mig att tro att också din man håller allt inom sig och förbjuder dig att agera eller ens reagera för att han inte själv skall brista eller explodera.
Ert liv tillsammans blir mycket villkorat och begränsat och mitt i detta spänningsfält står barnen.
Jag tror, att ni som par behöver en ”time-out”, det vill säga tid att vila och slippa vistas på minerad mark. Kanske kan ni under en begränsad tid (minst ett halvår men inte mer än ett år) ge varandra tid och utrymme att tänka och känna efter vad ni vill med varandra. Rent praktiskt skulle det innebära separata boenden för att ni ska få möjlighet att pröva om ni saknar och längtar efter varandra.
