De kommer inte att kunna följa sina barn tills de vuxit upp och klarar sig själva. Därför skriver de sina små böcker för att inte alldeles utplånas i barnens minnen.”

Så skriver författaren Henning Mankell i boken ”Jag dör men minnet lever”, en personlig betraktelse om aids (Leopard). Intäkterna från den ska gå till Plans hjälp åt hiv- och aidsdrabbade familjer i Uganda.

Snart 20 år har gått sedan hiv/aids-epidemin slog till. Sedan dess har viruset spritt sin död över världen. Nu hotar den allvarligt de forna östländernas unga befolkning. Den skördar ett snabbt ökande antal liv i Asien, inte minst i Thailand, Burma och Kina. Men allra värst har smittan drabbat Afrika, där minst 30 miljoner människor bär på hiv-viruset, enligt UNAIDS, FN:s aidsorgan. I Zimbabwe har medellivslängden sjunkit under 40 år och år 2010 kommer den att vara runt 30 år i minst 11 afrikanska länder, söder om Sahara.

Hiv beräknas hittills ha lett till mellan 20 och 25 miljoner döda världen över, varav över 90 procent i Afrika. Fattigdom, okunnighet, sexualvanor och religion, såväl som kulturellt fördömande av kondomer förvärrar farsoten (denna kondomfientlighet gäller dessvärre även USA, där man inte längre får tala med eleverna om kondomer som skydd mot aids). Det är de vuxna som dör, ensamma kvar blir barn och gamla. Och de sjuka har inte råd med bromsmedicin, vilket förkortar livslängden ytterligare.

— Bromsmediciner mot aids kostar i månaden precis dubbelt så mycket som jag tjänar, konstaterar Christine, aidssjuk lärare, som intervjuas av Mankell. Hennes lilla lön har alltid klarat att föda familjen. Men hon har inte råd att skydda sig mot döden. Snart är hennes barn föräldralösa.

I dokumentären ”Här har du mitt liv” (TV4 den 3 december 2003) berättar Eunice om kampen att klara sin familj och sjukdomen. Banken vill ta hennes symaskin och kylskåp — och beröva henne möjligheten till försörjning. Medan hon skriver minnesböcker åt sina barn för att de ska få en länk till sitt förflutna, grubblar hon sig ännu sjukare av oro för deras framtid.

Zaituna, 14 år, saknar sin döda mamma. Nu har hon ansvaret för småsyskonen. En natt bryter sig en man in i hyddan och våldtar henne. Hon blir gravid.

— Du vet väl att abort är olagligt, säger läkaren till henne när han testar om hon smittats. Våldtäkten verkar mindre viktig.

Zaituna klarade sig från hiv, den här gången. Men hennes framtid är oviss. Mot henne arbetar giriga läkemedelsbolag, en kvinnofientlig kultur, religiös konservatism och vår likgiltighet. Att vi slutar blunda och ser henne och andra drabbade som medmänniskor som behöver vårt stöd är första steget mot en förändring.

Fotnot: www.plansverige.org ger mer information om arbetet för att hjälpa utsatta barn.