En kväll min tanke osökt går långt långt tillbaks itiden då mången uppväxt nog var svår var fann väl alla friden. I torftigt käll,
i trångbodd stuga i regej många barn dår fanns vad som där bjöds det fick dock duga det sosiala då ej fanns.

Mången moder då fick träla i armod för att ordna allt,försaka,höra barnen gräla när själv hon både frös och svallt.Månget sargat
modershjärta fick sitta hemma, vara rädd fast sjuk hon var och fylld av smärtta hon vakade vid barnets bädd.

Från bädden barnaögon blicka, oskylldigt på sin mor och sa ,snart kommer far hem till sin flicka han har ju fått sin lön idag.Det
hoppets låga flickan tände förbyttes snart i bitter gråt.Nu blev det som så ofta hände att far kom hem och det blev bråk,när sprit
går in går vettet ut här blev ej undantag.

Som lön för mödan,mor var slut hon fick båd hugg och slag.Med barnet trycktintill sitt bröst hon ut från hemmet flydde,hon bad till
Gud där fick hon tröst det mer än guld betydde.Mången ungdom från dessa hem son vuxit upp i nöden dom farit ut i världen sen på väg
mot dunkla öden.Hur tacksam får man inte vara att slippa tider som då var.

Jag ber vår ungdom att bevara en önskan som jag nu har kvar,förvalta väl det arv ni fått från fäder som fått lida,och om det kommer
på er lott så var ej rädd att strida.Lev nyktert vandra hand i hand ty enighet ger styrka.Bevara väl vårt fosterland,Ditt hem Ditt
barn Din kyrka.