Min förut så välbyggda kropp

Är kanske inte alltid på topp.

Men den är min med rynkor och allt

Och jag älskar den hundrafallt.

Jag vill alls inte vara tjugofyra

När jag i själva verket är sextiofyra.

Är fullkomligt nöjd med mina år

Och vad de nu har satt för spår.

Så levnadsglad som aldrig förr

Öppnas nu möjligheternas dörr.

Mina ögon är kanske idag litet svaga

Trots det ser jag mitt liv som en saga.

Jag ”skriver nya sidor” varje dag

Av olika roliga meningsfulla slag.

Njuter av att se ”min gamla kropp”

När jag sent på morgonen stiger opp.

En ny rynka här och en annan där

Jag tycker ofta att de mig klär.

Detta kan nog bara jag själv förstå

Som för ödet så ödmjukt står på tå.

Tacksamt ser jag varje morgon gry

Och känner mig då ”i skick som ny”?

Trots alla mina brister och breda vrister

Är jag så nöjd att själen nästan brister!

Har aldrig känt en sådan harmoni

Hoppas att i många år det så får bli.

Allt fungerar ju till hundra procent

Trots eller tack vare

Så mycket som i livet hänt.

Nöjd att vara bara ”Jag”.