Det ställer nya krav på vad LO-facken ska syssla med, säger han. LO-medlemmar med utländsk bakgrund har ofta sämre trygghet i jobbet och sämre lön.

Även vi på Kommunalarbetaren har därmed nya utmaningar framför oss. Glädjande nog visar en annan LO-undersökning att den fackliga tidningen är viktig för medlemmar med utländsk bakgrund. De läser den mer noga än de svenskfödda, kanske för att den är ett kvitto på att de, via facket, är på väg in i det nya landet.

Våra läsare kommer från olika kulturer och nya frågor väntar på att belysas i tidningen. En sådan är språket på jobbet, som vi skrev om i nummer 19-2003.

Svenska eller inte svenska på rasten väcker känslor.

En del svenskfödda som hört av sig känner sig utestängda om det talas olika språk i fikarummet och undrar: ”Talar dom om mej”? ”Det är ofint att medvetet prata så att andra inte förstår, då kan man ju vräka ur sig vad som helst”, skriver en anonym läsare, som tycker det är viktigt att nyanlända anpassar sig och ”visar sitt nya värdland respekt och tacksamhet.”

Andra tycker det är helt okej med olika språk runt kaffebordet. Men någon patentlösning finns förstås inte. Att språket är en nyckel till integration är självklart. Den som inte talar svenska, kan inte heller leva här på lika villkor. Och alla tycker det är jobbigt att sitta och lyssna på människor som talar ett språk man inte förstår, antingen det är svenska eller något annat. Därför kan det vara en lättnad att få använda sitt modersmål ibland, hur integrerad man än är i övrigt.

Att våga tala om detta i kafferummet är ett sätt att mötas och minska misstron. Samtal skapar tillit och bygger broar. Förbud river dem.