Vad är det för fel med min man?
Min man, som jag varit gift med i tio år, verkar må väldigt dåligt ibland. Han drar sig undan mig och våra tre barn, svarar knappt på tilltal, äter inte med oss, lägger sig och sover och blir irriterad om något stör. Han håller sig undan när vi får besök, sitter uppe vid TV:n när vi andra går och lägger oss och så vidare.
Han säger att det inte går att prata med mig och att jag bara säger emot. Jag kan inte hålla med om det, men jag blir irriterad, trött och sårad när han beter sig illa. Det finns aldrig utrymme för mig att må dåligt. Vi har underbara barn och bor i en stor lägenhet, som jag sköter i stort sett själv, vi har bra ekonomi. Jag förstår inte vad som är fel.
Det är väldigt psykiskt påfrestande med dessa humörsvängningar. Jag sköter i stort sett allt här hemma och jobbar dessutom halvtid. Jag är också trött, men jag orkar om han bara är snäll och finns där. Han har förutom jobbet bara sig själv att sköta och har alltid ägnat sig mycket åt jakt och fiske. Allt styrs ju efter hans behov! Han surar och fräser som ett trotsigt barn. Jag har troligen tagit över för mycket. Känner han sig överflödig? Men någon måste ju se till att det rullar på här hemma!
Min kärlek dör lite för varje sur-sväng. Barnen håller sig helst undan pappa och vår övriga omgivning tycker också att han beter sig konstigt. När vi träffades var han den stora starka trygga, men nu.....Känner han sig utanför? Ofta verkar det bli en ond cirkel. Han vill vara en bra pappa, men så blir det fel och han blir arg i stället.
Monica
Du tycks i alla år ni levt tillsammans ha dragit ett tungt, kanske för tungt, lass och har nu också börjat tänka att det kanske inte går att fortsätta på samma sätt. Du skriver att det främst är din mans humörsvängningar som är psykiskt påfrestande, eftersom ”du orkar, bara han är snäll och finns där.”
När ni träffades var han den ”stora, starka, trygga, men nu….” Du anar att hans förändring kanske delvis kan ha med er arbetsfördelning hemma att göra, att du tagit över för mycket, att du är för stark och kapabel och att han då känner sig överflödig. Han upplever kanske att han egentligen inte behövs eller fyller någon funktion hemma. Då ”flyr” han till egna intressen eller soffan. Men du beskriver också perioder då han drar sig undan sällskap, äter dåligt och knappt svarar på tilltal.
Detta låter som en beskrivning av en deprimerad person. Har din man sökt läkarhjälp och /eller medicinerat när han mår så här?
Jag tror alltså att det är flera olika faktorer som samverkar för att få din man att reagera som han gör. För att försöka förändra eller förbättra situationen på sikt tror jag dels att han behöver kontakt med läkare och/eller samtalsterapeut, dels att du om möjligt kan få honom mera delaktig i ansvaret för det dagliga livet på hemmaplan, genom att inte alltid självklart finnas till hands.
Se också mitt svar till ”Helena” med rubriken ”Min man tar inget ansvar alls” i Lev bättre från april år 2002.
