När LO:s nyvalde avtalssekreterare Erland Olausson talade om den kommande avtalsrörelsen inför representantskapets förtroendevalda handlade det framförallt om att försöka få till gemensamma spelregler för löneökningarna, som accepteras även av tjänstemannafacken — och arbetsgivarna. Annars hotar oro på arbetsmarknaden, med krav på kompensation, som leder till prishöjningar, som leder till ökad arbetslöshet och luft i plånböckerna i stället för reallöneökningar. Och värst drabbas, som vanligt LO:s lågavlönade medlemmar.

Den ojämlika fördelningen och de växande klyftorna är stora utmaningar för avtalsrörelsen 2004. Alltför många LO-medlemmar är långtidssjuka, klyftorna mot tjänstemännen ökar, och löneskillnaderna mellan män och kvinnor består.

LO:s recept, som enhälligt antogs av representantskapet, är tydliga satsningar på de lägst avlönade. Det ska ske med hjälp av tre steg:

•Ett gemensamt fastställt krontalspåslag, som är värt mest för de lågavlönade. De som tjänar minst får på så vis mest löneökningar i procent.

•Ett krav på garanterad reallöneutveckling för alla medlemmar. På de avtalsområden där avtalslöner, lägstlöner eller garantilöner finns ska dessa höjas mer än den genomsnittliga lönen. Detta för att förhindra lönedumping och säkra mer till dem som har minst.

• En kraftig höjning av den lägsta semesterlönen.

Till detta kommer krav på att stärka kollektivavtalens ställning så att anställningstryggheten inte försvagas och på en ny omställningsförsäkring, som snabbare får ut människor i arbete igen. LO vill även se satsningar på arbetsmiljön och företagshälsovården och förbättrat fackligt inflytande över rehabiliteringen.

I dag står 850 000 människor utanför arbetsmarknaden. De måste få möjlighet att komma igen, och bidra efter sin förmåga. Den utslagning som nu pågår är en katastrof för hela den svenska modellen.

Att LO:s förbund ställer sig bakom det här förslaget är självklart. Men den verkligt svåra uppgiften är att få alla parter att ställa upp på samma spelregler, från start till mål. Att få även högavlönade tjänstemän och chefer att acceptera och hålla fast vid ungefär samma löneökningar, en norm som bidrar till rimliga, rättvisa arbetsvillkor för alla.

Hur ska det kunna fungera när AMS-chefen själv Anders Johansson accepterar en löneökning på 15 procent till 94 000 kronor (och dessutom retroaktivt från april 2002!) samtidigt som LO:s avtalssekreterare kräver mindre girighet från direktörerna! Ytterst provocerande för de löntagare som manats till återhållsamhet i kommande avtalsförhandlingar, kommenterade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och det är bara att hålla med.

Ska avtalsrörelsen 2004 klaras hem, måste eliten sopa rent framför egen dörr.