Det är sällan arbetsgivare direkt motarbetar de fackliga företrädarna. Lagar och kollektivavtal om facklig tid följs och respekteras, åtminstone i teorin.

Men arbetsorganisationen och den hårt slimmade personalstyrkan hindrar många ombud som inte har uppdraget på heltid. De har svårt att gå ifrån arbetet några timmar eller någon dag.

Vikarie är inte att tänka på, ibland inte ens önskvärt. Att ständigt lära upp nya vikarier kan för arbetskamraterna vara mer påfrestande än att de själva tar över arbetsuppgifterna.

Än svårare blir det i arbetslag där var och en har sin spetskompetens som är svår att ersätta. Är någon då borta riskerar hela lagets arbete att ligga nere.

Resultatet blir att det fackliga ombudet känner ansvaret eller pressen att avstå från möten, kurser, förberedelser inför förhandlingar, att informera sina arbetskamrater eller annat fackligt arbete. Detta utan att arbetsgivaren behöver säga till.

Några yrkesgrupper har svårt att överhuvudtaget få fackliga representanter. Det gäller bland annat personliga assistenter, elevassistenter, djurskötare samt nattpersonal. Det är svårt för dem att gå ifrån för fackliga möten under arbetstid.

Arbetsplatsombud som Kommunalarbetaren har talat med vill ha scheman där fackligt arbetet är inlagt. Och att personalstyrkan är så stor att arbetskamraterna inte får mer att göra på grund av den fackliga tiden. De vill att fler i personalen kallas in den dag eller del av dag som de utför sina uppdrag.

Vi har i en enkät till landets 492 sektionsordförande frågat dem om villkoren för facklig tid för sektionsföreträdare och arbetsplatsombud. Cirka 75 procent, 374 personer, svarade på enkäten.

Av svaren framgår att det finns problem med facklig tid i alla typer av sektioner, stora och små, i kommuner, landsting och hos privata arbetsgivare.

Det är framför allt arbetsplatsombudens fackliga tid som ifrågasätts. De som har central facklig tid för sektionens räkning behöver inte på samma sätt stjäla tid från sitt ordinarie arbete.

I besparingstider ifrågasätter arbetsgivaren allt mer den fackliga tiden på betald arbetstid. Det gäller framför allt kurser och träffar för arbetsplatsombud som ordnas av Kommunals sektion eller avdelning.

Även arbetsplatsträffar för att informera arbetskamraterna om fackliga frågor ifrågasätts av en del arbetsgivare.

I enkäten till Kommunals sektionsordförande framgår att 49 procent av sektionerna upplever problem med att utnyttja den facklig tid som arbetsplatsombud och företrädare för sektionen har rätt till. 43 procent svarar att det förekommer tryck från arbetsgivaren att inte utnyttja facklig tid och 65 procent uppger att tryck från arbetskamraterna hindrar fackligt arbete.

Ett genomgående tema i svaren är svårigheten att få vikarier. Detta skapar dåligt samvete hos ombuden, som känner att de lämnar arbetskamraterna i sticket.

Det är heller inte ovanligt att arbetskamraternas ilska över bristen på ordinarie personal och vikarier går ut över det fackliga ombudet. Hon får gliringar och kritik för att hon smiter från arbetet.

Här är några av de kommentarer som gavs i enkäten:

• Arbetsgivaren behandlar ledighetsansökan sent. De tar inte in vikarier. Påtalar att fackligt arbete kostar verksamheten. Sektionsordföranden har samtal med berörd arbetsledare och så är det lugnt ett tag igen (landstingssektion).

• Man får själv ordna vikarie för att få ledigt. Det är extra svårt för enstaka timmar. När man inte lyckas så accepterar man och stannar på jobbet (kommunsektion).

• Personal som jobbar i skolkök måste begära ledigt minst 1 månad i förväg (kommunsektion).

•”Ska du på facket nu igen” kan vara en kommentar till våra arbetsplatsombud (kommunsektion inom skola och barnomsorg om tryck från arbetskamraterna). 

Ett längre reportage publiceras i Kommunalarbetare nr 19.