— Häromdagen gungade jag två småbarn i sina vagnar, de kunde inte sova, och det måste de för att orka med resten av dagen, berättar barnskötaren Eva Wallzén.
— Samtidigt såg jag borden här. Disken som måste tas hand om. All mat som var kvar. Allt som jag måste göra före rasten och innan barnen skulle tas upp. Då blir man jättestressad, kluven, allt måste ju göras!
På förskolan Södra gården har man inte skurit lika mycket som på Mobilen, men det är magert här från början. När någon är sjuk är det lika svårt här att få ta in vikarie.
— Vi har som målsättning att se till barnens behov, barnens inflytande. Det ställer stora krav på personalen att vara med hela tiden, prata och förklara för dem. Det hinner vi inte med när vi nu är så få, säger barnskötaren Berit Eriksson.
En dag var hon ute ensam med tolv småbarn, säger Eva.
— Det blev så eftersom en personal var sjuk. Man kan inte se vad tolv småbarn har för sig samtidigt.
Ingen politiker kan hävda att de inte vet hur det står till. De har fått en skrivelse där konsekvenserna görs tydliga.
— Det är hemskt att bli lurad av både regering och kommunledning, svarar Eva apropå alla vallöften för ett år sedan. Vi tar hand om det bästa som människor har och ändå får vi inte betalt för vårt slit.
— Om barnen spårar ur i skolan för att de inte fått trygghet när de är små. Då frågas det ”vad har hänt?” ”Hur kunde det bli så här?”, säger Berit.
