Ordination vardagsfeminism
KOLUMNEN: Är jag en riktig feminist, fast jag läser damtidningar och älskar att shoppa? Frågan ställer Jennie Sjögren i sin bok Ordination vardagsfeminism (DN förlag).
Som ung, framgångsrik kvinna hade hon länge trott sig leva i ett jämställt paradis. Men så började hon och kompisen Tinni Ernsjöö Rappe nysta upp problemen bakom de sjukligt duktiga flickorna ”och fann orättvisor på grund av kön i varje garnände.”
Det var dags att ta ställning i en debattartikel, men då varnade sambon: ”Akta dig så att du inte fastnar i kvinnofacket!” Den stämpeln skulle hon passa sig för, menade han.
Då blev jag definitivt feminist, berättar Jennie Sjögren, som hunnit bli 28 år.
Resultatet av det ställningstagandet är en 149 sidor handfast och lättläst grundkurs i jämställdhet och kvinnokamp för feminister av alla kön och åldrar. Här finns allt från kvinnokampens historia, varvat med aktuell statistik, till verktygslådan med handfasta råd för att bekämpa trakasserier i både stort och smått.
Lotta Sjögrens humoristiska teckningar ger en extra krydda. Boken är genom sitt raka språk och tilltalande form klart lämplig att sätta i händerna på tonåringar.
Jennie riktar dock sin ordination i första hand till kvinnor. Det verkar lite uppgivet, men är kanske realistiskt? ”Eftersom det handlar om kvinnors underordning som grupp krävs det en samlad kvinnorörelse i första hand”, anser hon och avrundar:
”Om vi alla gör en vardagsfeministisk insats dagligen kan vi tillsammans göra stordåd. Det verkligt stora sker tyst och sakta.” Samtalet går vidare på www.vardagsfeminism.nu