Arne Dahl skriver om A-gruppen, tio kriminalpoliser som får utreda de mest svårlösta brotten, ofta med internationell anknytning. Jag tycker att alla som gillar deckare borde testa någon av Dahls böcker. De hävdar sig gott med de framgångsrikaste, men de är klyftigare än Mankells och roligare än Nessers. Dahls människor är mer levande än Marklunds (tills de blir mordoffer). Texterna är välskrivna och lättlästa.
Fastän Arne Dahl får läsaren att reflektera över var gränserna går mellan rätt och fel, så blir han inte högtidlig. Samhällskritiken är genomtänkt, men skriven med lätt hand. Jag misstänker att Arne Dahl tycker det är kul att skriva polisromaner, och att det är skrivglädjen som slår igenom. Varje kapitel har nerv från start.
Årets bok, den sjätte om A-gruppen, heter En midsommarnattsdröm (Ordupplaget). Ruggiga saker händer. En sjuksköterska huggs ihjäl med yxa. En tevechef blir skjuten. En hotad ung kvinna hittar sin bror knivhuggen. Midsommargåtorna är svårgissade; ett tag misstänkte jag att författaren hade gått in för det övernaturliga denna gång. Boktiteln låter ju inte särskilt jordnära. Men upplösningen visar sig vara lika handfast som fickkniven på bokomslaget.
Händelserna utspelar sig vid midsommartid, men boktiteln anspelar också på 1500-talskomedin En midsommarnattsdröm av William Shakespeare. Arne Dahl heter egentligen Jan Arnald och under sitt riktigare namn är han kulturjournalist och författare.
Det är bäst att läsa de första böckerna först, flera av dem finns i pocketutgåva. Då lär man känna Kerstin Holm, Paul Hjelm, Jorge Chavez och de andra i A-gruppen från början. Hela gänget är lika mycket hjältar, eller lika litet.
