Vi gör samma sak idag som Gunnar Sträng gjorde på 1930-talet. Skillnaden är att dem vi kämpar för idag kallas lantarbetare och inte statare. Och att vi kör bil och att han cyklade för att nå ut med information.

Iförd keps med SLF-märke rattar sektionsordförande Ulf Hansson bilen och kör ut med bakluckan fylld med informationsbroschyrer på polska, engelska, ryska, lettiska och litauiska. Broschyrerna berättar om lägstalöner, övertid, ob-ersättning och sjuklön.

— De ska inte springa livet av sig ute på fälten för 40 kronor i timmen. De ska ha precis det som vi skulle ha fått om det varit vi som jobbat. Vi är inte emot den utländska arbetskraften. Det vi inte tycker om är att de utnyttjas som slavar.

Några mil utanför Kristianstad breder gigantiska jordgubbsfält ut sig. En bit från den pampiga herrgårdsbyggnaden står en klunga bruna och ganska slitna husvagnar. En tydlig signal om att det här finns tillfälliga säsongsarbetare.

När Tommy Nilsson som sitter i passagerarsätet får syn på en man i närheten av vägen vevar han snabbt ner bilrutan.

— Svensk?

Mannen i 55-årsåldern ser lite förvirrad ut.

— Polsk?

Mannen nickar och Tommy är snabbt ute ur bilen med en broschyr på polska i handen.

— Do you speak English? Are there more workers here? You can have more of these!

Mannen förstår inte, men läser på broschyren: Przebywasz tymczasowo w Szwecji? (Tillfälligt i Sverige?) nickar och tar emot några stycken.

Tommy försöker få i gång en dialog, men det är lönlöst eftersom de inte förstår varandra.

Tillbaka i bilen diskuterar Tommy och Ulf vad det kan bli för effekt av att de delar ut broschyrer vid färjeläger och odlingar under några veckors tid.

— Den direkta effekten blir att det börjar tisslas och tasslas på arbetsplatserna om att de har de här rättigheterna. Om det får en direkt effekt på deras löner vet vi ju aldrig. Men jag tror kanske inte att det förändrar deras situation i år, säger Ulf.

— Detta är en tålamodshandling. Jag tror att det kommer att ta minst två år innan det vi gör idag ger effekt, menar Tommy.

— Sedan är det ju så att ungefär en fjärdedel av dem som är här har arbetstillstånd. De andra har inget och det är där den riktiga misären finns. De bor i tält och har nästan inget betalt, fortsätter Ulf.

Den skånska kvoten för säsongsarbetare inom lantbruket är knappt 3.000 stycken i år. Till det kommer drygt 250 uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl, vilka ges när det råder brist på folk inom näringen. 80 procent av dem som får tillstånd för säsongsarbete i Sverige kommer från EU-kandidatländerna. I södra Sverige arbetar de främst med grönsaker och jordgubbsplockning.

Kvällen innan i Ystad. Sektion 43 i form av Ulf, Sven-Inge Nilsson, Lennart Högberg och hans sambo Iga Bengtsson (som talar polska) är på plats. Klockan närmar sig åtta och färjan från Swinoujscie i Polen har precis lagt till.

Ulf och Sven-Inge tar plats där de gående passagerarna kommer ut. Lennart och Iga står på baksidan vid bommarna där bilarna kör ut efter passkontrollen. Alla har en packe broschyrer redo att dela ut.

— Jag kom på att vi borde stå här och dela ut broschyren när jag själv åkte med färjan för någon vecka sedan. Fångar vi den tillfälliga arbetskraften redan här, kan vi sprida broschyren i hela Sverige, säger Lennart Högberg.

Med hjälp av Iga går det riktigt bra. Få av dem som kommer kan svenska eller engelska och blir tillbakadragna av de offensiva svenskarna. Men när Iga håller upp en stor upptryckt skylt där det står ”Information till dig som arbetar tillfälligt i Sverige” på polska, och samtidigt kan prata med dem på deras eget språk blir hon av med många broschyrer.

Samma kväll stod Tommy Nilsson i Karlshamn när färjan från Litauen lade till.

— Det slog mycket väl ut. Vi delade ut ett hundratal broschyrer. Jag tror på det här eftersom det ger en bra spridningseffekt. Och de kommer ju säkert att diskutera det med varandra efter att de läst den, säger han.

Karl-Gustav Paulsson har stora odlingar med jordgubbar och sallad. I år har han tillstånd till 250 säsongsarbetare. När man försöker diskutera deras situation med honom blir han obekväm och förstår ingenting. Han betalar bra. Hans arbetskraft kommer år efter år. Han blir chockerad när han får höra hur mycket svart arbetskraft det finns, för det hade han ingen aning om. Han säger att han inte tror att det finns några problem. Det finns inget mer att diskutera.

Det är lunchtid och Ulf och Tommy rullar in på ytterligare en gårdsplan. På salladsodlingarna runt omkring är det tomt och de tror att lantarbetarna har middagspaus. Vid några gamla hus står ett gäng polska bilar parkerade och Tommy får fart på benen.

Inifrån ett av husen hörs prat så Tommy knackar på. En ung kille öppnar och flera andra kikar ut ur köket för att se vad de vill. En av kvinnorna kommer ut med en kastrull för att hälla ut kokvattnet i slasken i ett angränsande hus.

Tommy förklarar på lite knacklig engelska samtidigt som han pekar i broschyren.

— Det här är dina rättigheter om du jobbar i Sverige. Det här är vad du minst ska ha betalt i timmen. Det här ska du få på kvällarna och det här på lördagar och söndagar. Det här ska du få om du jobbar övertid. Det här är ett telefonnummer där ni kan ringa oss om ni undrar något.

En av dem som kommit för att arbeta är 23-åriga Dumura Dariusz. Det är sjätte sommaren han är i Sverige så han kan lite svenska. Han säger att han arbetar åtta timmar om dagen och att han tjänar 75 kronor i timmen samtidigt som han sneglar mot en av gårdens svenskar som håller sig intill.

Enligt Ulf Hansson är verkligheten en annan.

— Många av säsongsarbetarna är i gång från fyra på morgonen till elva på kvällen med några timmars ledigt mitt på dagen för middag. De måste få kunskap om vad de kan och ska kräva. Det är inga andra än de själva som konkurrerar om jobben så de måste kräva högre löner tillsammans.

”Under sommaren började arbetet vid fyratiden på mornarna och slutade vid åtta och halvnio-tiden på kvällen. Vi hade en 1/2 tim frukostrast, 1 1/2 tim middagsrast och en tim kafferast på eftermiddagen.”

Citatet kommer från en statare som arbetade i Småland i början av 1900-talet. Det var villkoren för hundra år sedan.

”Den här klasskampen tar aldrig slut”. Helt plötsligt slänger Ulf Hansson ur sig den meningen där han sitter vid ratten och blickar ut över salladsodlingarna.

Det är första gången han visar sig missmodig. Annars är det engagemanget som genomsyrar hela hans uppenbarelse.

— Det som gör mest ont i mig är att statarlivet som försvann på 1940-talet finns nu igen. Det jag brinner för är att de som kommer hit får sin rätt. Som det är idag behandlas de som andra klassens människor, säger Ulf Hansson. 

Fotnot: Gunnar Sträng var ombudsman i Lantarbetareförbundet från 1932 och ordförande mellan 1938-1944. Han ledde avtalsrörelsen 1944 då statarsystemet avskaffades. Citatet är hämtat från ”Statare — Statarklassens historia i ord och bild till 30-årsminnet av sista statarlasset.” utgiven av Nordiska museet och Sveriges Radio (1975).
Broschyren ”Tillfälligt i Sverige?” finns på svenska, engelska, lettiska, litauiska, polska, ryska och ukrainska.