Du sover hängandes i din fåtölj,

trött av dagen som varit

TV:n är på alldeles för högt.

Människor skriker och svär på främmande språk

i en värld som är så olik din egen.

Kontrasterna är många,

blandade av gårdagens minnen

och nutidens bekvämligheter.

Jag tar din hand och känner din styrka,

din bräcklighet.

Du vänder dig om, ser in i mina ögon och ler.

Vi sitter tysta en stund,

känner in varandras närvaro

och glömmer bort dina plågor,

om så bara för en sekund.

Rosorna på byrån står som vackrast i kväll.

Doften och livsglädjen sprider de runt sig

och visar att du är en älskad svärmor.

”Lilla trollmor” säger jag till dig

och du skrattar med hela ditt vackra ansikte.

Än en gång önskar jag

att se ut som du när jag blir gammal.