Bultar paj på natten
MARIELOUISE SAMUELSSON: Kate Pearsons bok Dygnet har 28 timmar beskriver, roligt och sorgligt, kollisionen mellan kvinnors yrkesliv och privatliv. Ett redan berömt avsnitt är hur hon köper färdiga pajer som hon mitt i natten bankar mindre perfekta, så att de ska verka hembakta.
Småbarnsmammor och andra kvinnor känner igen sig i boken, i svårigheten att, som det heter, hålla alla bollar i luften, kraven att helst hinna baka själv — också.
Även män har fått nya krav på sig, svenska män är bäst i världen på att vara närvarande i sina barns liv. Men jag lovar att det inte går att hitta en man med dåligt samvete för att han inte fixat hembakat till utflykten. Begreppet ”duktig pojke” finns inte.
Kvinnor däremot beskriver sig, med en intressant blandning av självironi och stolthet, gärna som typiskt ”duktiga flickor”. Det ska liksom vara en förklaring om de bakar mitt i natten, till att de inte nöjer sig med en hyfsad insats på jobbet och att vara bra mammor och livskamrater till sina män.
Vilket kanske inte är så svårt trots allt.
Alla mammor är per definition bra för det mesta — fråga barnen! — och män är ofta rätt nöjda med kvinnan de lever med.
Men många kvinnor tror sig vara tvungna att vara bra på så mycket annat också. Från pajer till presentköp. Ska nutidens kvinnor tillåta sig att koppla av måste de låsas in på ett spa och packas ned i lerbehandlingar.
Och naturligtvis kan hon göra också spa-besöket till en prestation, bortavaro kräver organisation och nya punkter på kom-ihåg-listorna.
Män skriver sällan listor. Män har inte samma behov av spa-behandlingar.
De är bättre på att göra ingenting och på att utan dåligt samvete ägna sig åt någon, i omgivningens ögon, egendomlig hobby.
Jag menar inte att alla kvinnor borde ägna sig mer åt till exempel pimpelfiske än åt presentköp. Den kvinna som tycker om att vara den som fixar allt och som med ett utsjasat, men belåtet, ansiktsuttryck berättar att alla sillsorterna är heminlagda, hon ska naturligtvis fortsätta så.
Men det gäller att se upp så att man inte blir hushållsmartyr och att se upp med böcker som Pearsons. De kan lätt fungera som de gamla skräckhistorierna om förlossningar, handböcker i hur kvinnolivet ska (över)levas, kvitton på att riktiga kvinnor ska ha för många bollar i luften. Och i värsta fall kan vi få för oss att bollarna och kom-ihåg-listorna gör oss till en finare sorts människor än männen. Det är vi inte.
Och i stället för att gnälla om inte han gör på hennes sätt, kanske bollhållande kvinnor skulle må bra av att lära sig av män som kan koppla av utan dåligt samvete. Då kommer så småningom berättelser som Pearsons och det nattliga pajbultander att förlora sin storsäljande igenkänningsfaktor.
Född 1953 i Småland. Sedan 1970-talet är MarieLouise Samuelsson bosatt i Stockholm. Hon arbetar bland annat som manusförfattare.
Fotnot: Pearsons bok är utgiven på Bonniers förlag.
Kommunalarbetaren nr 11 2003