Men ingen enighet nåddes och den största strejken i Kommunals historia bröt ut förra måndagen. Inget avtal är heller i sikte i skrivande stund, men kan ändå vara klart när denna tidning kommer ut.

Någon gång måste Kommun- och Landstingsförbunden sluta lyssna på dåliga rådgivare och komma till förhandlingsbordet med ett bud som inte är en förolämpning. Det handlar om framtiden.

Nu gäller det att lösa knutarna med lägstalöner, nivåerna och hur potterna ska fördelas. Det gäller att hitta möjligheter som gör att båda parter känner sig som vinnare.

Offentliga sektorns arbetsgivare är politiker. De lovade högre löner åt kommunalarna under valrörelsen. Men på Kommun- och Landstingsförbundets kongress, liksom under strejken, har det mest handlat om att utmåla Kommunal som en oseriös kravmaskin. Och såväl s-gruppen som de ledande företrädarna Ilmar Reepalu (s) och Lars Isaksson (s) ägnade mer energi åt att argumentera emot Kommunal än åt att fundera över hur de ska få en bra verksamhet i framtiden.

Utan högre löner och en uppvärdering av Kommunals yrken är detta inte möjligt. Detta tyckte även politikerna — i valrörelsen. Många, men inte alla, låter nu som om varje kommun stod på ruinens brant om kommunalarna skulle få 1,8 procent mer än vad som var sagt innan avtalet sades upp. Men procent blir för lågavlönade inte särskilt många kronor. Flera analyser (bland annat i LO-tidningen 16 och 17-2003 och DN den 5 maj 2003) har visat att 5,5 procent till Kommunals grupper inte påverkar vare sig kommunernas ekonomi eller samhällsekonomin märkbart.

”Jag inte bara delar Kommunals uppfattning, jag har drivit den”, var statsminister Göran Perssons kommentar när Kommunal sagt upp sitt löneavtal. Nu använder han strejken i argumentationen för EMU. Medlemskapet där ska kunna ge högre välfärd och högre löner till kommunalarna. Fast inte nu, utan om några år.

Perssons tidigare stöd har väckt irritation hos kommunpolitikerna och EMU-argumentet luktar lite nödutgång. Men det må vara hur det vill med den saken. Det är inte Persson och Ringholm som skriver under avtal. Det gör parterna — och nu är det bråttom.

För visst vet herrar Reepalu och Isaksson, liksom förhandlaren och kommunalrådet Åke Hillman (s), att alla andra grupper i kommuner och landsting fått högre lönelyft än Kommunal under åtskilliga år.

95 procent av Kommunals medlemmar i kommuner och landsting tjänar mindre än 17 000 kronor i månaden. De utgör hälften av de anställda, men bara en tredjedel av lönesumman. Att visa god vilja kostar lite men ger mycket tillbaks.