Samhället skapar bara hysteri,
snälla! skynda dig, gör dig fri.

Vi föds med olika värden, beroende på var vi platsar i samhällets trånga
ramar.
Vi möts av hårda krav och vassa armbågar, mindre ofta av mjuka händer
och runda kramar.

Åh, jag vill och jag ska.

-Såja gumman, det är bra.

Kämpa!

Jag orkar inte vara till lags.
Jag vill inte, men jag vet att jag måste, bör

och ska.
Det är då den kommer, den första som kallas krämpa.

Jag måste skräna, hänga med, höras och synas.
För jag som är så bra…
vill
ju inte stå på en skitig restaurang och sköta det smör som ska brynas.

Jag vill inte plocka upp efter andra, vara den som driver på stan.
Jag orkar
inte mer nu, jag måste inse, att jag aldrig kan bli som du.

Jag vill inte vara samhället en last. Jag ska inte, jag vill inte,
men jag
vet
att jag blivit en börda.

För numer hör jag till dom som kallas
Slutkörda.

Jag hämtar inspiration från verkligheten.