III

Våren låg stilla med nyvakna ögon

medveten om det nordliga gryningsljuset

som avtecknade sig som en siluett

mot horisontens sidenbandsbeklädda gestalt.

Norrsken, mörkslitet av ålder

jagade sina första kyssar.

Den sydliga morgonrodnadens kvardröjande minnen

av stjärnbeströdda nattliga ljuseldar,

dröjde sig kvar,

och speglade in sig i himlavalvets azurblåa spegel.

Morgondimma efter midnattstimma,

stillhet mognade i din jord.

ur ”Årtidernas dikter”