Antingen skulle min vän välja att förlora hela sin familj eller lämna sin muslimska tjej. Han valde förstås familjen framför kärleken. Jag är medveten om att många svenskar inte kan förstå hur man kan vara så beroende av sin familj. Men vad många inte vet är att bryter man med sin familj förlorar man också alla vänner från den etniska gruppen. I mellanösterns kulturer vill ingen ha kontakt med en person som är utfryst av sin familj. Jag är fortfarande arg på min vän men jag inser också att förlora sin släkt och all gemenskap bland landsmännen hade varit ett högt pris. Dessutom har de flesta av oss uppfostrats på ett sätt som gör att vi inte tror att vi skulle klara oss utan stora tjocka släkten.

Under flera år har förtrycket mot unga invandrartjejer uppmärksammats i Sverige. Men det är lika viktigt att uppmärksamma det förtryck som utövas mot invandrarkillar om de inte gör som familjen säger. I debatten har det också framställts som om det bara är svenska killar som invandrarflickorna inte får gifta sig med. Många har därför ingen aning om de stora motsättningar som finns mellan olika etniska grupper som lever i Sverige. Alltså är det inte bara svenska killar vi ska akta oss för utan kraven är att vi måste bli kära i någon från den etniska gruppen. Det är svårt att leva upp till kraven i Sverige eftersom vi går på dagis och skolor med barn från olika nationaliteter och religioner. Vi leker tillsammans och i skolan får vi lära oss att alla människor är lika mycket värda och ingen får diskrimineras på grund av sin etniska eller religiösa tillhörighet. Därför är det obegripligt för mina vänner att deras föräldrar aldrig kan acceptera en tjej eller en kille som de älskar, bara för att de inte har samma nationalitet eller religion.

Efter mordet på Fadime Sahindal var en del debattörer kritiska till den enorma uppmärksamhet fallet fick. Vad dessa debattörer inte verkar förstå är att det enda sättet att få föräldrarna att acceptera barnens livsval är att det förs en offentlig debatt som också fördömer rasismen mellan olika invandrargrupper.

Nu har debatten tystnat men det betyder inte att problemen har försvunnit. En politiker som fortfarande bryr sig om invandrarungdomars problem är utrikesminister Anna Lindh. Förra året anordnade Utrikesdepartementet en konferens med deltagare från flera länder i mellanöstern för att diskutera hur man internationellt ska arbeta mot hedersmord och förtrycket mot unga kvinnor.

Jag vill bara säga tack Anna Lindh för att ditt engagemang är äkta och uthålligt och inte bara blåser upp när frågan uppmärksammas i media.

Kurd, svenska och undersköterska. Dilan Bozan arbetar på Tensta vårdcentral. När hon var tre år kom hon till Sverige.

Kommunalarbetaren nr 8 2003