Elina är en nioårig flicka som bor med mamma och syskon i en liten by i gränstrakten mot Finland. Året är 1952 och hemspråksundervisning är inte uppfunnet än. Tvärtom — barnen får inte prata finska i skolan. Tvåspråkiga Elina hjälper en pojke i klassen som inte kan svenska och straffas av den stränga lärarinnan, spelad av Bibi Andersson.
Elina vägrar att be fröken om ursäkt och det blir till en segsliten strid mellan dem. Elina tycker att hon har rätt, varför ska hon då be om ursäkt? Det skulle aldrig hennes döda pappa ha gjort. Egentligen handlar filmen mer om Elinas sorg efter pappan än om kampen för rätten att tala finska.
Den trotsiga Elina spelas väldigt bra av Natalie Minnevik. Störande i denna lilla fina berättelse är att tidskänslan inte riktigt stämmer. Gråa hucklen och fotsida svarta klänningar var nog vanligare på 1800-talet än 1952.
