Femi vet att hennes kurdiska utseende inte är till någon fördel när det gäller att komma in hos en ny omsorgstagare. Men väl inne hos paret tar det inte många minuter att upprätta förtroende, ge frun den hjälp hon behöver och skingra makens misstänksamhet. Hos en annan dam lär hon ut kurdisk matlagning.

Lotta Tillberg berättar om Femi i sin uppsats om vårdbiträdenas yrkeskunnande. Hon har själv varit vårdbiträde och är numera chef och utbildare i äldreomsorgen. Hon ser hur invandrad personal, trots mångas misstänksamhet, lyckas bli uppskattade och göra ett bra jobb. I storstäderna finns det idag arbetsplatser inom vården som består av mer invandrad personal än svenskfödd. Många äldre saknar erfarenhet av människor från andra kulturer. Det går oftast bra ändå, men ibland utsätts hemtjänstpersonal för ren rasism. Och en kvalitetsrevision visar att utrikesfödd personal ofta har fler och tyngre ärenden och längre avstånd mellan dem man hjälper. Många har sämre lön.

En arbetsledare säger till Lotta Tillberg: ”Nu är det dags att invandrarna kommer i kapp. Men det kommer inte att vara så populärt bland den svenska personalen, som kommer att få dela med sig av löneutrymmet.”

Svensken först, alltid svensken först? Sannolikt inte. Mångkulturella arbetsgrupper är här för att stanna. Och där de finns har pensionärerna lärt sig uppskatta mötet med våra nya svenskar.