En stilla dammkorn

innesluten i en daggdroppe,

en finstämd ironi

som fångar klaustrofobiska tankar.

En överraskningsmoment

av lidandets upphörande,

tillfredsställs till bristningsgränsen

med upplevelser som insats.

Skrivandets egna irrvägar

sköljer av sig

all känslomässig död

som smyger sig in mellan raderna.

Ett snabbt penseldrag

fångar ett uttryck

och ger plats för läsarens

egna tankar och fantasier.

Leker med tanken

med droppande näsa

och gräver i fickornas ludd

på jakt efter kvarglömda halstabletter.

2003-01-25

ur ”Bland nässlor växer också sköra blommor”