Text: Sjukvårdsdirektörerna löpte amok

och tusen gråtande kvinnor

förlorade sitt arbete.

De är ej längre behövda

utan anses som onyttiga slängvaror med stela axlar
,
som ska förpassas till långtidsjukskrivningens svartbeslöjade katedraler.

Obrukbara prestationsångestsbärare

med misslyckade utvecklingssamtal i bagaget

ruttnande ålderdomsbenranglar

som ej längre är behövda.

Obrukbara Obehövda Ting

som kostar mer än det smakar,

är det stämpeln åtstramningskonsulterna brände i deras utslitna kroppar.

Är hennes liv redan förbrukad,

hon som vårdade i barmhärtighetens tjänst?

Är hennes slit inget värt

hon som har torkat och tvättat bort avföringen

från sjuka människors bakar?

Är hennes liv redan förbrukad

i skuggan av dehumaniseringens smutsiga stank?

De drar åt svångremmen på värdighetens bekostnad

och nu får hon torka samhällets avföring tills

hon kliver in i utbrändhetens ångestfyllda snara.

Samhällets åtstramningskonsulter dansar

med budgetsunderskott under hennes näsa.

De höjer sina löner för att markera att de är värda mera än hennes insats

i och med de inte behövde ha andras avföringar på sina bara händer.

Tusen gråtande kvinnor

brände sina gråa avskedsbrev.

De är bortglömda vrak som har gett sitt liv

för att hjälpa och vårda människor i nöd.