Muhiba är bland de första. Tidigare har mellan 25 och 30 barnskötare validerats mot barn- och fritidsprogrammet i Göteborg. Botkyrka och Uppsala är på gång. Det ska jämföras med att de flesta kommuner validerar mot omvårdnadsprogrammet.

Muhiba är 35 år och har bott i Sverige i nio år. Sina kunskaper om barn har hon från jobb som dagbarnvårdare i sitt hemland Bosnien. Hon har också tre egna barn, 14, 10 och sex år gamla och har praktiserat i sex månader på svensk förskola.

När hon inte kom in på vuxenutbildningens ettåriga barn- och fritidsprogram tipsade Arbetsförmedlingen henne om att hon kunde få validera i stället.

Nu växlar Muhiba under fem veckor mellan att arbeta på Västers förskola och få sina teoretiska kunskaper värderade på Kompetenscentrum Rönnen.

Barnskötaren Liselott Cullibrik är Muhibas ”medbedömare” på förskolan. Bedömare, det är Muhiba själv.

— I början var jag rädd, nu är jag mer avslappnad, säger Muhiba.

Hon och Liselott har just gått igenom ämnet ”Arbetsmiljö och säkerhet” och Muhiba har fått svara på Liselotts fråga ”hur inverkar miljön på oss?”

— Jag tog upp buller, som att det ska vara lugnt vid matbordet, säger hon.

Muhiba har också berättat vad hon vet om brandskydd och hur man gör om ett barn sätter i halsen.

Valideringen började med fyra introduktionsveckor på Rönnen. Då fick hon bekanta sig med kunskapskraven på gymnasiets barn- och fritidsprogram och göra en ”självskattning”. Hon har en pärm med en rad påståenden utifrån gymnasieprogrammet, exempelvis: ”jag kan betrakta hälsa ur ett ekologiskt perspektiv”.

Muhiba har markerat det hon tycker att hon kan med grönt och det hon behöver lära sig med rött. Nu är det Liselotts sak att avgöra om det stämmer.

De första två veckorna på förskolan gick Liselott igenom olika rutiner med Muhiba och visade var saker och ting fanns. Sedan dess har Muhiba arbetat självständigt. Hon får till exempel hålla i samlingar och göra kallelser till föräldramöten.

Liselott skriver efter hand ner i sina dokument allt hon tycker att Muhiba klarar. När inte Liselott är på plats gör hennes arbetskamrater bedömningen och rapporterar till henne. Kollegor på avdelning 3-5 år är förskollärarna Patrik Åhlin och Mårten Gundersen.

— Muhiba är inte rädd för att presentera sig för föräldrarna, där fungerar kommunikationen bra, säger medbedömaren Liselott.

Patrik tycker att Muhiba blir mer och mer initiativrik. Hon ser vad som behöver göras och hjälper till med det.

Liselott har fått två dagars utbildning som medbedömare. Men hon var inte förberedd på hur mycket arbete uppdraget skulle innebära. Exempelvis tar det mycket tid att gå igenom förskoleplanen, policydokument och arbetsmiljön.

— Tanken är jättegod men tiden är för knapp, säger hon.

Liselott tycker också att de dokument hon ska fylla i är skrivna på ett snårigt, svårtolkat språk.

Också Muhiba har svårigheter med texten i sin pärm.

Hon tror nog att hon kan ge rätt svar på många frågor.

— Men jag vill inte vara godkänd bara för att jag svarar rätt. Jag vill ha kunskap bakom också, säger hon.

Muhiba har gått in på internet och läst om lagar och samhällsliv på egen hand. Och hon har lånat massor med böcker på biblioteket.

En av hennes lärare, Birgitta Liljefjord, tycker att Muhiba och de andra validenterna stressar i onödan. Validering är inte en utbildning utan ett sätt att visa vad man redan kan. Det som fattas får man sedan undervisning i efter de nio veckorna.

Vissa saker går inte heller att validera.

— Vi har inte haft några kriterier på hur mycket kunskaper man ska ha i botten och hur mycket svenska man måste kunna, säger Birgitta Liljefjord.

Nio personer prövas nu teoretiskt och praktiskt mot barn- och fritidsprogrammet. Efteråt görs en utvärdering av hur valideringen har fungerat. Valident, medbedömare och lärare har också ett samtal där man kommer överens om vilka kunskaper som gått att värdera.

I Göteborg har det tagit mellan sju och åtta månader att bli barnskötare efter validering. Att gå vuxenutbildningen tar ett år. Att alla validenter utom en i Malmö är utlandsfödda är en tillfällighet enligt en av projektledarna, Ingela Bergman. Programmet är tänkt för alla som vill ha papper på sin yrkeskompetens. Det är inte speciellt anpassat för utländska deltagare.

Ingela Bergman betonar att detta är ett pilotprojekt och mycket kan ändras efter utvärderingen.

Apropå att medbedömaren Liselott tycker att uppdraget är arbetskrävande säger Ingela Bergman, att validering är ett sätt att visa vad man kan och det behöver inte vara så märkvärdigt.

— Vissa moment kräver att medbedömaren ägnar sig åt validenten. Å andra sidan är det kompetenta personer vi skickar ut. Man får ju två händer till på förskolan, säger Ingela Bergman.