Det är måndag eftermiddag, den tid Ewa Backskär har avsatt för individuella samtal med personer som vill eller måste sluta röka. Om någon uteblir går hon bara upp en våning till sitt vanliga jobb på Slottsgatans vårdcentral i Oskarshamn och spolar öron, tar blodprov, tar in patienter och lägger om bensår.

Ewa hade varit ickerökare i sex år när hon 1995 anmälde sig till landstingets tredagarskurs till tobaksterapeut. Varje år har hon sedan fått påfyllning med nya kunskaper.

— Innan jag tackade ja till kursen frågade jag min chef om det fanns någon möjlighet för mig att jobba med det här sedan. Det lovade han.

Just nu servar hon hela Oskarshamn, fast hon egentligen bara ska ta vårdcentralens patienter. Men förstärkning är på gång. Och i höst startar en ny utbildning.

Det finns 100 utbildade tobaksterapeuter i Kalmar län men bara 34 är aktiva. De flesta är distriktssköterskor eller tandsköterskor som tar in rökavvänjning i sin normala verksamhet. I Oskarshamn är det bara Ewa som sysslar med detta renodlat.

Ute i landet finns fler undersköterskor som är tobaksterapeuter. Berit Carlander i Haninge jobbar på ungefär samma sätt som Ewa.

En av dagens patienter är Kurt som har lungemfysem och asbestlunga. Ewa har träffat honom tidigare, han har prövat det nya läkemedlet Zyban men drabbats av biverkningar, yrsel och illamående.

— Synd, säger Ewa, det är ett jättebra hjälpmedel. Efter en vecka ger cigaretten ingen effekt, hur man är drar och drar. Det är då man känner att det kan kvitta.

Ewa råder honom att byta till en cigarettsort han inte tycker om, då minskar frestelsen. Nikotinplåster tycker Kurt är helt meningslöst.

— Man måste vilja till 100 procent, 99 går inte, säger Ewa.

— Jag ska försöka trappa ner själv nu, säger Kurt undvikande.

Kurt har misslyckats med att sluta en gång och nästan gått omvägar för att slippa träffa Ewa, berättar hon.

Ewa tar emot en patient åt gången. Det fungerar bäst, tycker hon, eftersom människor behöver olika sorters hjälp. Hon har prövat att jobba med en grupp på en arbetsplats. Det fungerade inte så bra, personerna tog inte projektet på allvar, kanske för att de kände varandra så väl.

Vid ett annat försök började folk redan efter ett par gånger säga: ”nästa gång kan inte jag”. Då stoppade Ewa kursen. Kanske var det fel att den var gratis. Betalar man för något tar man det mer seriöst, tror Ewa.

Tanken med att utbilda undersköterskor var att det skulle finnas kunskap överallt i vården där folk behöver hjälp att sluta röka på grund av sina sjukdomar, berättar Ewa.

— Man blir säkrare i sin roll när man vet mer, säger hon.

Ewa tycker egentligen att all personal som träffar patienter borde ha den här utbildningen. Enligt en rapport från SBU slutar 2-3 procent att röka efter den enklaste tänkbara åtgärden: fem minuters rådgivning inom ramen för den vanliga sjukvården.

Mellan en fjärdedel och en tredjedel av Ewas patienter lyckas fimpa. Ewa ger inga pekpinnar i sina samtal, berättar hon. Alla vet att det farligt att röka.

Måndagarna med tobaksterapin har fått henne att mogna i sitt yrke, berättar hon. I samtalen kommer hon folk in på livet på gott och ont. Ibland kan det vara svårt att hantera människors tragik, sådant som annars bara doktorn får veta. Sådana gånger får Ewa handledning av någon av läkarna på vårdcentralen.

Hon brukar börja samtalen med att berätta att hon själv varit rökare, det får patienterna att slappna av.

— Här känner de att det är någon som har tid att lyssna. Jag är enkel och vanlig när jag pratar med dem.

Mellan sju och tio halvtimmar är en vanlig längd på en behandling. Men det händer att Ewa träffar en patient 14 gånger. Med Zyban går det i allmänhet fortare.

Nästa patient är en kvinna i trettioårsåldern som blev skrämd när hon vid mätning visade sig ha 88 procent i lungkapacitet, inte 100 som man ska ha.

Ewa råder henne att först av allt titta på sina vanor. När och var röker hon? Det blir kanske lättare att slopa morgoncigaretten om hon dricker kaffet på ett nytt ställe.

Jobbet som tobaksterapeut har fört med sig nya uppdrag för Ewa Backskär. Hon sitter med landstingets centrala tobaksråd med apotekspersonal och läkare och sköterskor från lungavdelning, barnavårdscentral, mödravård och skola. Det går att genomföra saker i rådet, allt hänger på hur drivande man är, säger Ewa.

Hon berättar om Inger Sand i Vimmerby som har lyckats få rökfritt på krogen. I en del kommuner i länet utbildar man tobaksinformatörer i skolan: 9:or får undervisa 6:or, något som gått väldigt bra.

Ewa har också varit ute och föreläst, bland annat i en friskvårdarklass i Kalmar. Och hon har framträtt inom Kommunal och berättat om vad det betytt för henne att lära nytt och utvecklas.